Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Hans Bülow: ”Varje timme dyrbar för att bilda regering”

Centerliberalernas fixering vid Vänsterpartiets ställning i vår parlamentarism är provocerande. Det förlänger regeringsbildningen och det irriterar talmannen Andreas Norlén, M.
Publicerad 14 januari 2019 • Uppdaterad 15 januari 2019
Detta är en opinionstext i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vid mötet mellan Jonas Sjöstedt, V, och talmannen Andreas Norlén skjuts statsministeromröstningen upp 48 timmar. Foto: Jessica Gow / TT
Vid mötet mellan Jonas Sjöstedt, V, och talmannen Andreas Norlén skjuts statsministeromröstningen upp 48 timmar. Foto: Jessica Gow / TT

Han tvingas skjuta upp tidpunkten för veckans statsministeromröstning från onsdag till fredag. Det sker efter begäran från både statsminister Stefan Löfven, S och vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Även Miljöpartiet vill ha mer tid.

Jonas Sjöstedt var behärskat upprörd på måndagen efter hans samtal med talmannen. Talmannen hade givit gott om tid till partierna för att han skulle kunna nominera en statsminister på måndagen.

Annons

Många förväntade sig att Sjöstedt skulle ”rasa” inför medierna hur illa och kränkande hans parti blev behandlad i fyrpartiöverenskommelsen. Det handlade inte bara om den olycksaliga formuleringen att Vänsterpartiet inte ska ha något ”inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden.”

Det handlade också om att de fyra partierna C, L, MP och S inte alls tagit hänsyn till att Vänsterpartiets mandat behövs om Stefan Löfven ska kunna fortsätta som statsminister. Det vet också Stefan Löfven som haft ett bra budgetsamarbete med Vänsterpartiet i fyra år. Man ska vara rädd om sina partners. Det gäller inte minst en statsministerkandidat.

Att Vänsterpartiet buntas ihop med Sverigedemokraterna som ytterkantspartier är en uppfattning som C och L driver. Centerliberalerna hänvisar till V:s rötter i kommunismen. Det är sant att det finns sådana rötter. Men 2019 finns ingen kommunism kvar i praktiken i vår världsdel. Den försvann i samband med Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens upplösning 1991. Vänsterpartiets relationer med kommunistiska regimer var ytterst problematiska på sin tid.

Vänsterpartiet är idag sedan länge ett parti väl förankrat i vår svenska parlamentarism. Notera att 1980 samarbetade Centerpartiet med dåvarande Vpk ( Vänsterpartiet kommunisterna) om en snabbavveckling av kärnkraften, linje 3, i en folkomröstning.

Sverigedemokraterna är ett parti med rötter i rasism och nazism. 1988 bildades partiet. Sedan 90-talet blåser det starka högernationalistiska och främlingsfientliga vindar över den europeiska kontinenten. SD:s vänner i flera europeiska länder har makt och inflytande. SD är ett parti som ingen annan partiledning i riksdagen litar på.

Men i M och KD ute i landet finns organiserat samarbete med SD, ett exempel är Sölvesborg. Detta faktum förtigs i M och KD på central nivå. Steg för steg närmar sig SD Moderaterna och även KD i skånska kommuner och i Sölvesborg. Tystnaden och passiviteten från de båda partiernas ledningar är pinsam.

Förhoppningsvis kan konflikten mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt redas ut under den här veckan. Självklart kan aldrig Vänsterpartiet tolerera Ulf Kristersson, M, som statsminister.

Sjöstedt tyckte på måndagen att Stefan Löfven rörde sig åt rätt håll när det gäller Vänsterpartiets möjligheter att få inflytande i svensk politik. Varför inte låsa in de båda partiledarna i ett rum på Rosenbad och släppa ut dem när de kommit överens? Nu är varje timme dyrbar för att Sverige skall få en regering.

Hans BülowSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons