Varning för mittens dike

Ledare
Stefan Löfven menar att hans parti står i mitten i svensk politik.
Foto:

Stefan Löfven (S) menade i onsdagens partiledardebatt att hans parti står i mitten i svensk politik. Det är ett uttryck med stark politisk och symbolisk innebörd.

Artikeln publicerades 18 juni 2017.

Vad Löfven är ute efter är förmodligen att locka allmänborgerliga väljare att rösta på S, samtidigt som han öppnar för samarbete med Centern och Liberalerna.

Stefan Löfven spelar högt. Många väljare med hjärtat till vänster uppskattar inte denna typ av frieri till C och L. De vill få säga sitt i valet innan partierna diskutera vem eller vilka som ska styra Sverige.

Stora delar av valmanskårens strukturella vänstermajoritet ogillar att Löfven talar om S som ett mittenparti, eftersom det anses signalera att partiet är berett att överge sin traditionella politik med strävan efter jämlikhet.

Partiet uppfattas gå mot att bli ett smalt maktparti i stället för ett brett idéparti till vänster med förankring bland löntagare och pensionärer. Med sitt tal om mittenparti riskerar man att tappa väljare till både V, SD och den så kallade soffan.

Den partiledning som tro sig kunna stoppa högerextrema framgångar genom att S suddar ut sin breda vänsterprofil kan komma att göra sig skyldig till ett historiskt misstag.

Det är skillnaden mot andra politiska rörelser och ideologier, samt partiets förmåga att kunna bygga samhället i samarbete med andra, som gjort att den svenska socialdemokratin vunnit sin styrka och unika position.

Det är skillnad mellan att stå i centrum för svensk politik och att stå i mitten.

I centrum för svensk politik har S stått under snart 100 år. Andra partier har tvingats förhålla sig till sådant som det stora partiet har tänkt, sagt och gjort.

Den särställningen har utmanats flera gånger på senare år – också av partiet självt. Talet om att vara ett mittenparti är ännu en sådan utmaning. Mittens dike snarare än mittens rike skulle man därför kunna tala om.