Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Elina Gustafsson: Vill vi leva i ett samhälle där treåringar mördas?

Ingen kan väl ha missat förra veckans terrorattacker i Nya Zeeland. 50 personer mördades i attentat mot moskéer. Kvar lämnades splittrade familjer, livrädda muslimer och ett land i sorg.
Elina GustafssonSkicka e-post
Publicerad 22 mars 2019
Elina Gustafsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Sydöstran politiska etikett är socialdemokratisk.

Sedan börjar den efterföljande tystnaden och funderingarna. Vad var det som hände och varför? Dessa människor mördades inte för att de har gjort något, de mördades inte för att hämnas någon annans död. Ingen av dem hade mördat någon.

De mördades av en enda anledning, de var muslimer. Yngsta offret heter Mucaad och hans korta liv blev bara tre år. Han hade följt med sin pappa och syskon till moskén. Jag har sett bilder honom. Han såg ut som vilken treåring som helst. Glad och helt omedveten om hur mycket hat som existerar ute i världen.

Annons

Att mörda en treåring och kalla det för en hämndaktion är helt bisarrt och kan inte förklaras  på något annat sätt än hatbrott. Att hata en grupp människor så mycket att man är beredd att skjuta vem som helst som ingår i den gruppen är vedervärdigt. Jag har lovat mig själv att inte glömma Mucaad, jag ska minnas hans ansikte och vad han blev utsatt för.

Precis som Anders Behring Breivik och Anton Petersson Lundin så försöker folk att hitta logiska förklaringar till Nya Zeeland-terroristens handlingar. En ensam sjuk man, han måste ha psykiska besvär, han var en ensam dåre 0ch så vidare. Men de är och förblir terrorister.

De drivs av hat och de får syre av den hätska debatten som förs via sociala medier i dag. De senaste decenniet har debattklimatet hårdnat ordentligt. Inte minst när det gäller invandringsfrågor och allra hårdast går tongångarna gentemot muslimer.

Vi har alla ett ansvar för vilket samhällsklimat vi skapar genom våra ord. Vi har alla möjlighet att välja våra egna ord med omsorg men också att säga ifrån när vi tycker någon annan gör ett övertramp. Vi ska såklart slå vakt om vår yttrandefrihet, det är något av det finaste vi har.

Men vi måste också orka ta ansvar för vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi verkligen ha ett samhälle där några känner sig manade att ta sa saken i egna händer och helt enkelt kallblodigt mörda andra människor på grund av att de tillhör en särskild religion eller en särskild folkgrupp?

Vill vi leva i en värld där treåriga barn mördas för att deras föräldrar inte ber till samma Gud som dig? Jag vill inte tro det.

Annons
Annons
Annons
Annons