Visionen som sprack

Ledare Artikeln publicerades
LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldson vill ha debatt med toppdirektörerna om deras fantasilöner. Den debatten vill de inte ha.
Foto:Lars Larsson / TT
LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldson vill ha debatt med toppdirektörerna om deras fantasilöner. Den debatten vill de inte ha.

När den unge Olof Palme gick ut i sin första valrörelse som socialdemokratisk partiledare 1970 var huvudparollen ökad jämlikhet. Det var för 46 år sedan. Palme var en visionär. Politiken var mer långsiktig på den tiden.

Är det någon politisk vision som spruckit är det målet om ökad jämlikhet. Det är långt ifrån uppnått. Tvärtom är målet längre bort än någonsin tidigare. Utvecklingen går åt helt motsatt håll. Det är ett misslyckande för arbetarrörelsen.

Borgerligheten välkomnar misslyckandet. Ökad ojämlikhet är någonting eftersträvansvärt. Ökade klyftor är bra för samhällsutvecklingen. Sverige behöver mer lönespridning och mindre "lönesammanpressning", tycker högern.

Ett av högerns vulgärargument är att strävan efter ökad jämlikhet är uttryck för den "kungliga svenska avundsjukan." Självklart vinner alla på att Sverige har framgångsrika entreprenörer och kreativa innovatörer. Människor som bidrar till utveckling och jobb ska värdesättas för sina gärningar.

En människa som börjar med två tomma händer och blir förmögen på produktiva och nyttiga investeringar skall vi sätta värde på. Samtidigt ska det finnas en balans mellan arbete och kapital. Visionen om folkhemmet bygger på att vi varken har kelgrisar eller styvbarn.

I veckan presenterade LO en rapport med titeln Makteliten - klyftorna större än någonsin. Som tidigare rapporter slår utredarna på LO fast att klyftorna fortsätter att vidgas. LO-ekonom Jeanette Bergström har för elfte gången tagit fram rapporten om makteliten. Den visar att en vd-lön motsvarar 54 industriarbetarlöner 2015.

1980 var inkomstskillnaderna allra lägst i Sverige. Nu ökar klyftorna i Sverige snabbast i hela OECD-området. I dessa dagar vill borgerligheten sänka ingångslöner ned till 15 000 kronor i månaden. Det målet sätter nationalekonomen Lars Calmfors. En lön det inte går att leva på utan bidrag. Topparna i näringslivet driver på och har själva fantasilöner.

Då ska man veta att 50 procent av LO-medlemmarna, främst kvinnor jobbar deltid. Vi ska inte ha fler arbetande fattiga i den svenska välfärdsmodellen. Utvecklingen måste brytas. Men arbetarrörelsen saknar en strategi. LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson efterlyser en debatt bland toppcheferna. Det är vällovligt men naivt.

Toppdirektörerna släpper inte sina förmåner. De är heller inga supermänniskor som konkurrerar på en global marknad. Det är bara girigheten som styrt utvecklingen åt fel håll.

1970 ställdes krav på ökad jämlikhet. Valet 2018 är kravet mer angeläget än någonsin tidigare. Kunde Olof Palme formulera en politik för ökad jämlikhet 1970, måste socialdemokratin och Stefan Löfven kunna göra det idag. S måste ta den striden. Annars förlorar partiet sin själ.