Anders Nilsson: I valrörelsen dyker de dåliga vännerna upp
Även en tidning har sina goda och dåliga vänner. Vår umgängeskrets består av tipsare, makthavare, läsare och allmänhet.
Tidningens godaste vänner är personer som alltid är lätta att få tag på för en kommentar – om det så är tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Och om de inte är anträffbara ringer de tillbaka, oavsett vad saken handlar om. De kan också komma med ett eller annat intrikat tips och det tackar vi ju aldrig nej till.
Tidningens vänner förstår våra villkor. Vi stryker inte makthavare medhårs. Så våra vänner kan bli rasande på oss om de anser att de oförtjänt hamnar i dålig dager. Vi kan tycka att det är välförtjänt, annars hade vi inte skrivit. Då blir relationen mellan oss frostig, men det brukar repa sig efter ett tag.
Sedan finns det de dåliga vännerna. Det är personer som i stort sett aldrig går att få tag på, som aldrig skulle få för sig att ringa tillbaka. Skulle man någon gång råka få fatt i dem vill de ”korrekturläsa” hela artikeln och ändra i den helt och hållet, gärna genom att ta tillbaka allt de har sagt och lite till.
De dåliga vännerna är inte sällan kommunikationsansvariga inom offentlig förvaltning. Vad de gör om dagarna har jag ingen aning om. De är säkert jätteupptagna av viktiga saker. För anträffbara för journalister är de inte, utom när de ska klaga.
Det finns också många sämre vänner bland politiker och de håller till i alla partipolitiska läger. Likt slumrande björnar har de legat i medial ide i fyra års tid. Omöjliga att få tag på. De svarar inte ens på mejl.
Men nu passar det plötsligt att kalla till presskonferens om både det ena och det andra och det tredje. Nu skriver de långa insändare om allt de vill prestera om de vinner valet, som för att ta igen all medial uppmärksamhet de har försummat under hela mandatperioden.
Nu vill de dåliga vännerna vara bästis och bundis med medierna i flera månader, ända fram till den 9 september. De ler till och med på bild. De ställer upp på intervjuer, de prisar vårt ”goda samarbete” och pratar om vikten av det vitala demokratiska samtalet.
Det är som det är. Världen är inte perfekt.
Man kan alltid välja bort de dåliga vännerna. I alla fall på det privata planet.
