Duplantis hyllade svenska stödet: "Häftigt"

Ribban darrade ordentligt, den nästan hoppade. Men den låg kvar.

Armand Duplantis klarade 5,97 i sista försöket och nosade på VM-guldet.

Det blev till slut ett silver till 19-åringen, efter att Sam Kendricks tagit samma höjd men med färre rivningar på vägen.

– Jag är glad. Jag gjorde allt jag kunde där ute. Jag kan inte klaga, jag är 19 år och silvermedaljör på VM. Men han var bättre än mig i dag, säger Duplantis och pekar mot Kendricks.

Det blev en dramatisk stavhoppsfinal precis som förutspåtts efter att tre i startfältet klarat sex meter under året.

Samma trio, med Duplantis, Kendricks och polacken Piotr Lisek var också snart ensamma kvar efter att ha varit de enda som klarat 5,80.

Lisek försvann på 5,97 och guldet skulle stå mellan Duplantis och Kendricks efter att Duplantis varit ordentligt pressad på 5,92 men klarat i sista.

Och Duplantis skulle visa prov på starka tävlingsnerver även på 5,97. I det sista försöket på höjden kom han över, ribban skakade så att den nästan hoppade där uppe på 5,97 – men den låg kvar. Efteråt hyllade han publiken för stödet, det var många blågula tröjor på läktaren i kurvan vid stavhoppet.

– Det var många svenskar där, såg ni det? Hälften av alla som var där var svenskar, det kanske inte säger jättemycket men… Var kom de ifrån? Sverige? Det är häftigt, verkligen. Det hjälper att få det stödet, säger han.

Men även amerikanen fixade 5,97 i sista och duon fortsatte på 6,02. Den höjden blev dock för tuff för Duplantis, och guldet gick därmed till Kendricks som upp till 5,97 haft färre rivningar.

Medaljtrion är goda vänner, och efter en synkad volt för att fira satte de sig på mattan en stund innan ett långt ärevarv väntade.

– Jag skäms inte över att säga att så som pallen blev är exakt så som jag hade önskat, alla förtjänar sin plats på den. Jag sa det till dem, att jag är stolt över dem, säger Duplantis.

Han gräver i väskan efter en sportbar och fortsätter prata mellan tuggorna.

TT: Är du mest lättad eller glad?

– Jag kan vara båda gissar jag? Ja, båda.

Säsongen har varit lång och för Duplantis, som nu är proffs, väntar äntligen en välförtjänt semester.

– Jag ska bara ta det lugnt och hänga med kompisar. Det har varit en lång säsong, en kul säsong men lång.

Han gräver i väskan igen och får fram en banan.

– Jag är hungrig!

Till skillnad från många andra som lämnar Doha och redan har OS i Tokyo för sina ögon vill Duplantis knappt tänka på stavhopp på ett bra tag.

– Nej, inte alls. Jag tänker inte på OS alls just nu, jag är så trött och färdig med stavhopp just nu. Det här var en rolig tävling, ett bra sätt att avsluta säsongen på, men jag är färdig med stavhopp för ett tag nu.