Handke-debatten "avslöjar vår världsbild"

Kultur Artikeln publicerades
Den tyske författaren Daniel Kehlmann är inte jätteupprörd men tycker inte att Nobelpriset är en bra idé, särskilt eftersom Handke 1996 besökte Radovan Karadzic i Pale:
Foto: Claudio Bresciani/TT
Den tyske författaren Daniel Kehlmann är inte jätteupprörd men tycker inte att Nobelpriset är en bra idé, särskilt eftersom Handke 1996 besökte Radovan Karadzic i Pale: "Handke åkte dit och tog emot något som Karadzic kallade för Republika Srpskas nationella medalj. Det var en medalj från en fascistisk entitet, det är obestridligt, den skapades genom mord och etnisk rensning. Jag skulle säga att det en fråga om smak: vill man sätta Nobelpriset på samma bröst som Karadzic fäste den här medaljen på? Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
"Handke repeterar den välkända berättelsen om att Serbien var ett offer, att världen vände sig emot dem. Många serber tror fortfarande det, och den berättelsen lät Milosevic ta makten. Det är inte en oskyldig berättelse", säger den slovenske författaren Goran Vojnovic. Arkivbild.
Åsa Wikforss vill inte säga något om sina åsikter om Handke. Men om kunskapsläget i debatten säger hon:
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Åsa Wikforss vill inte säga något om sina åsikter om Handke. Men om kunskapsläget i debatten säger hon: "Jag vet inte hur mycket de som uttalat sig vet, på båda sidor, men en del har nog varit ute och pratat utan att veta så mycket, det tror jag." Arkivbild.
Kaja Schjerven Mollerin var en av redaktörerna för den norska boken
Foto: Trude Rønnestad
Kaja Schjerven Mollerin var en av redaktörerna för den norska boken "Handke-debatten". Pressbild.

För fem år sedan orsakade Peter Handkes Ibsenpris en uppslitande debatt i Norge. Reaktionerna efter att han fick Nobelpriset har följt samma mönster i Sverige. De polariserade ställningstagandena avslöjar vår egen världsbild, enligt en litteraturvetare.

Brutna vänskapsband, protester på gatorna och en litteraturprofessor som hotade att kedja fast sig i Nationaltheatret. Så såg det ut i Norge när Handke tilldelades Ibsenpriset, år 2014. Debatten var så uppslitande och omfattande att den sammanfattades i den nästan 700 sidor långa boken "Handke-debatten".

"Den långa, delvis ganska aggressiva diskussionen virvlade upp frågor som närmade sig 'evig' giltighet, och det blev snabbt klart att det inte finns någon konsensus om dem", skriver redaktörerna Kaja Schjerven Mollerin och Henning Hagerup i boken.

Liknande debatter

En av dem som deltog i den norska debatten är Arild Linneberg, professor i litteraturvetenskap vid universitetet i Bergen. Han tycker att den svenska diskussionen har många likheter med den norska. Linneberg var en av dem som försvarade priset, och kallar den dåvarande polemiken för "en mörk och nedslående erfarenhet".

– Det jag lärde mig var att många så kallade norska intellektuella inte vet vad de pratar om, utan uttalar sig och dömer åt höger och vänster utan tillräckliga belägg, säger han och hävdar att mycket av debatten var osaklig.

– Det hänger också samman med Norges, Natos och västs hållning i Kosovokrigen. Jag var en av initiativtagarna till "Nei till nye Nato". Angreppskrigen mot Serbien var ett brott mot Natos tidigare politik, en omläggning från försvarskrig till angreppskrig, baserat på Natos nya strategikoncept från 1999–2000 som jag själv översatte till norska på uppmaning av Norges tidigare statsminister Per Borten.

Den norska inställningen till Handke var enligt Linneberg präglad av att man förhöll sig allt för okritiskt till hanteringen av Kosovokrigen, med bombningarna av Serbien. Även Katarina Rohringer Vesović, litteraturvetare verksam i Wien, tar upp Handkes kritik mot bombningarna, i essän "Född i ett frågetecken", översatt av Kjell Magnusson. Det är en fråga som än i dag är känslig menar hon, och understryker att häftigheten i debatten "bara kan förstås om man tar hänsyn till utvecklingen i västvärlden efter järnridåns fall. Det är därför var och en som talar om Handke också säger något om sig själv, om sin egen bild av världen".

En skräll

Men om tonläget tycks uppskruvat är det inget mot vad det har varit på Balkan, menar författaren Goran Vojnovic, sloven med bosnisk bakgrund. Där blev tilldelningen av Peter Handkes Nobelpris en chock och en skräll, hävdar han.

– Jag tycker att vi ska skilja på litteratur och författare. Men jag har svårt att göra det, särskilt med Handke. Hans verk var en del av Milosevics politik. Balkankriget var ett mediakrig, det var ett krig om olika historier och propagandan spelade en stor roll. Det var så hatet spriddes. Många serbiska, kroatiska och vissa bosniska författare spred de nationalistiska myterna. Handke stödde de berättelserna. Han är en västerländsk intellektuell som gav dem trovärdighet, och jag kan inte förlåta honom för det. Jag önskar jag kunde läsa hans verk, men jag kan inte det, säger han.

Arild Linneberg har en annan bild av Handkes engagemang.

– Tvärtemot att krigshetsa försökte han att bidra till en mer försonande hållning mellan folken på Balkan, säger han.

Även Katarina Rohringer Vesović skriver, i Kjell Magnussons översättning, "föga har sagts om att Handke med sina skrifter ville bidra till fred, övertygad om att en ensidig bild som uppfattas som evig sanning inte kan leda till försoning mellan folkgrupper och inte heller till en fred som varar i generationer."

Olika slutsatser

En av kärnfrågorna i den norska debatten – liksom i den svenska – har varit frågan om huruvida man kan skilja på en författare och dennes verk. Den tyska författaren Daniel Kehlmann noterar att de starkaste påståendena om att man måste göra det kommer från personer som oftast inte själva har en bakgrund på Balkan.

– Jag skulle säga att det finns en aspekt av kulturell imperialism här, ungefär "de här personerna dödade varandra, jag vill inte veta för mycket om det, och jag tycker verkligen om hans vackra texter". Lustigt nog är det här en generationsfråga i Tyskland nu – du har alla de här unga författarna, i synnerhet Sasa Stanisić som har familjebakgrund i Bosnien, de är bestörta. Sedan har du de här vanligtvis äldre manliga personerna som inte bryr sig så mycket.

Även den tillträdande akademiledamoten och filosofiprofessorn Åsa Wikforss tycker att man kan skilja på författare och verk: "En vidrig människa kan skriva en fantastisk bok". Hon vill inte uttala sig om just Handke, och var inte delaktig i beslutet att tilldela honom ett pris, men tycker att det finns en filosofiskt mer intressant fråga:

– Ska man dela ut ett pris till en författare som är problematisk och som har skrivit fantastiska böcker? Det är en mer komplicerad fråga. Jag tror inte det finns någon som hävdar att man kan dela ut pris bara på basis av verken. Man måste alltid fundera över vad den här författaren står för också. Priset tas emot av författaren så att säga.

I det här fallet är det en avvägning mellan hur man ska se på verk och författare, menar hon.

– Där har folk landat i olika slutsatser. Och det är väl att förvänta.

Fakta

Fakta: Handkes Ibsenpris

2014 fick den österrikiske författaren Peter Handke det internationella Ibsenpriset. Priset på 2,5 miljoner norska kronor räknas som teatervärldens största.

Ibsenpriset instiftades av den norska regeringen 2007 och delas ut vartannat år. När Handke utsågs till pristagare startade en hätsk debatt i Norge. Den började i litteraturvärlden men snart involverades också historiker och människorättsorganisationer.

10 oktober 2019 meddelade Svenska Akademien att Peter Handke tilldelas årets Nobelpris.

Visa mer...