Sprickor i svenska migrationslinjen

I tre år har EU-länderna försökt att komma överens om ett nytt, gemensamt asylsystem där alla är med och tar ansvar. Men hittills har det misslyckats.

– Jag tror inte att ett antal länder helt plötsligt kommer att säga ja till förslaget, säger M:s toppkandidat i EU-valet Tomas Tobé.

Han tycker i och för sig att man kan "köra förslagen i botten" i den kommande budgetförhandlingen, men mest för att sätta punkt. Han tror inte att det kommer att lyckas.

I stället vill han ha en helt ny modell med stärkt gränsskydd, asylprövning vid gränsen och ett system där EU-länderna själva bestämmer hur många asylsökande de vill ta emot.

Inte heller V tror att förhandlingarna kommer att lyckas. Partiet vill i stället att en koalition av villiga länder går före och inför ett eget mottagningssystem.

Och Sverigedemokraterna har aldrig trott på idén att EU ska besluta om invandringspolitik.

Sju lagförslag från EU-kommissionen ligger på bordet. De handlar bland annat om att göra asylprocesser, mottagningsvillkor och bedömning av asylskäl mer lika i EU-länderna.

Fem av de så kallade rättsakterna är så gott som färdigförhandlade, men två av dem har kört fast i ministerrådet, där medlemsländernas regeringar möts. Främst på grund av att några länder med Ungern i spetsen vägrar att låta EU bestämma hur många asylsökande de ska ta emot.

Samma låsning finns inte i EU-parlamentet, som beslutar om asylpaketet tillsammans med EU-länderna. Parlamentarikerna har haft sin förhandlingslinje klar ett tag och väntar bara på att ministerrådet ska komma överens.

Socialdemokraternas toppkandidat Heléne Fritzon var tidigare migrationsminister och vet hur låsta positionerna är. Ändå vill hon att EU ska fortsätta försöken att få en gemensam asylpolitik på plats.

– Allting är värt att pröva, men för att EU ska fungera långsiktigt, så kan man inte ha smitare. Alla måste bidra och ta sitt ansvar, säger Fritzon.

Hon vill, precis som de flesta svenska partierna, att länder som vägrar ta emot asylsökande ska få minskat EU-stöd.

– Man kan inte vara de länder som får de högsta bidragen, samtidigt som man säger nej till att ta ansvar för den gemensamma flyktingpolitiken, säger Fritzon.

Just nu är det oklart vad som kommer att hända med de sju lagförslagen. EU-parlamentet kan byta position efter EU-valet, särskilt om nationalistiska partier får starkare inflytande. Dessutom blir det en ny EU-kommission, som kan välja att lägga fram nya förslag.

För ungefär ett år sedan svängde debatten. När EU-ledarna möttes för toppmöten fokuserade de på hur EU:s yttre gräns ska stärkas och att minska antalet migranter.

Det visade sig vara mycket enklare att enas kring än omfördelning av asylsökande. Resurserna till EU:s gränsskydd stärktes, samarbeten med icke-EU-länder prioriterades upp och tankar på asylcenter utanför EU:s gräns, i till exempel Marocko, Tunisien och Algeriet, lanserades.

Även i de svenska partiernas valmanifest talas en hel del om stärkt gränsskydd. Särskilt SD och Moderaterna betonar detta.

SD vill ha transitcenter i länder utanför EU. Och M vill att asylprövningar ska göras vid EU:s yttre gräns. I ett första steg i något EU-land, men på sikt utanför unionen.

Men hittills är inget nordafrikanskt land berett att inrätta asylcenter för EU:s räkning. Trots att samarbetet skulle innebära EU-stöd. Länderna är rädda för att bli transitland och att personer som nekas inresa till EU i stället blir kvar i deras länder.

I de svenska valmanifesten lyfts behovet av fler samarbeten med länder utanför EU fram.

Men det finns också kritik mot det avtal som EU slöt med Turkiet 2016. Väldigt förenklat går det ut på att Turkiet tar tillbaka migranter som kommit till Grekland och att EU betalar 6 miljarder euro i stöd till flyktingmottagandet i Turkiet. Avtalet fick genast effekt och ledde till många färre flyktingbåtar till Grekland.

V, FI, MP och även SD vill att avtalet ska avslutas.