Tungviktarmöte i Scorseses gangsterdrama

– Det finns ingenting som går upp mot att jobba med den här killen, säger Al Pacino och slänger en kärleksfull blick på kollegan i stolen bredvid.

Han får en tyst nick till svar.

Robert De Niro och Al Pacino tar emot på ett hotellrum i London, där ”The Irishman” avslutar filmfestivalen. Det är svårt att tänka sig två personer med mer olika temperament. De Niro är fåordig och lite fyrkantig, Pacino breder ut sig i långa känslosamma utläggningar. Kontrasten går igen i deras visuella framtoning, De Niro med vitt, prydligt hår och morfarskofta, och Pacino med stökig hästsvans, trenchcoat och solglasögon.

Deras nya film ”The Irishman” bygger på en biografi om krigsveteranen och maffiatorpeden Frank Sheeran (De Niro), som arbetade åt fackpampen Jimmy Hoffa (Pacino) fram till dennes mystiska försvinnande 1975. Det är ett svepande epos om 1900-talets USA, men också (och kanske framför allt) en intim berättelse om livsval och svek. Bakom kameran står filmnestorn Martin Scorsese.

– Det här är en värld som Marty har skildrat förut, men nu ser han på den genom en annan lins. Det är Franks relation med dottern Peggy som stakar ut hela filmens riktning, som lyfter in den i något nytt – och som gör den så gripande, säger Al Pacino.

Robert De Niro spelar Frank Sheeran från 30-årsåldern fram till dennes sista, ensamma dagar på ett äldreboende. Den 76-årige skådespelaren, tillsammans med motspelarna Pacino (79) och Joe Pesci (76), föryngrades med hjälp av digital teknik. De fick prickar ritade i ansiktet och filmades med specialkamera. Men skådespelarna stördes inte av processen.

– Det var mycket mer komplicerat när jag var tvungen att sätta på mig riktigt smink och mask och linser. I de digitala bitarna behövde vi inte göra något särskilt, de sade bara "spela som vanligt och så föryngrar vi er", säger Robert De Niro.

Föryngringsarbetet var ett av skälen till att det tog tolv år att få filmen gjord. Inget filmbolag ville investera de summor som krävdes för att göra ett tre och en halv timme långt Scorsesedrama med avancerade digitala effekter. Lösningen blev att samarbeta med strömningsjätten Netflix, berättar Martin Scorsese.

– Det råder inget tvivel om upplevelsen av att se en film tillsammans med en publik är jätteviktig. Men först måste man få göra filmen, och vi har fått slut på manövreringsutrymme. Det fanns inget utrymme för oss att göra den här filmen, säger regissören, och fortsätter:

– Att då få backning av ett företag som säger "vi kommer inte att lägga oss i, du får göra filmen som du vill”, med kompromissen att den kommer att strömmas efter en kortare biografdistribution – jag tänkte att det var en chans vi fick ta.

Al Pacino och Robert De Niro har bara spelat mot varandra två gånger tidigare, i Michael Manns ”Heat” (1995) och polisfloppen ”Righteous kill” (2008) – båda var med i ”Gudfadern 2” men hade inga scener tillsammans.

Deras vänskap sträcker sig dock betydligt längre tillbaka i tiden. De slog igenom nästan samtidigt, i var sin film som båda utspelade sig i den italiensk-amerikanska undre världen, båda regisserade av blivande storheter: Pacino i Francis Ford Coppolas ”Gudfadern” (1972) och De Niro i Martin Scorseses ”Mean streets” (1973)

– Vi har känt varandra sedan 60-talet. I början – när allt tog fart – var vi med om nästan identiska saker, och då brukade vi sammanstråla för att tala om det och dela det. Och genom åren har vi fortsatt att upptäcka saker som vi kan dela. Det kommer helt naturligt, säger Al Pacino.

Robert De Niro sitter bakåtlutad i sin stol och lyssnar eftertänksamt. Men när kopplingarna mellan filmens skildring av USA:s våldsamma historia och den nuvarande presidenten kommer på tal, då vaknar han till ordentligt.

– Han bryr sig bara om en sak, han vill vara bossen. Kosta vad det kosta vill, om han så kastar oss in i krig för att få vara president en andra mandatperiod – och en tredje!

"The Irishman" har premiär på utvalda biografer den 22 november och visas på Netflix från den 27 november.