Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Tore Gillberg: Alf 98 skrev väghistoria

Alf Ohlsson på Stockvägen fyllde nyligen 98 år och han är nog den ende av de som satt i styrelsen för Tåkasjö Vägsamfällighet som ännu lever.
Tore Gillberg
OLOFSTRÖM • Publicerad 14 april 2019
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Alf Ohlsson har många minnen att berätta om ungdomen, Olofström och bruket där han var med och tillverkade granater under andra världskriget.
Alf Ohlsson har många minnen att berätta om ungdomen, Olofström och bruket där han var med och tillverkade granater under andra världskriget.Foto: Tore Gillberg

Föreningen bildades 1944 och hade ansvaret till 1967 då köpingen fick fullmakt att ansvara för samfällighetens åtaganden. Men den avvecklades inte för då hade inte statsbidrag utgått längre. Alf var då sekreterare.

Fast fastighetsägarna längs Tåkasjövägen från Vilbokshallen och till Odasjöslätt vid Vilshultsvägen hade haft ansvaret långt tidigare. De träffades en gång om året för att göra förbättringar. Men när samfälligheten bildades blev det mera juridik och organisation.

Annons

Alf minns att det fanns fem grindar på sträckan som man fick öppna och stänga. Det var viktigt för att inte djuren skulle komma in på fel fastighet. Förutom Bruket var det Brogården och Håkan Olssongården som hade skogsmark i Holje mark. Alf minns också att det var ständiga bekymmer med att plocka upp gödsel som korna lagt på vägen.

I den första styrelsen ingick Hugo Davidsson, ordförande, Harry Wendel kassör samt Julius Sandberg sekreterare.Man beslöt inköpa föreningens stadgar i 20 exemplar och 1939 års väglag i tio.Första mötet hölls en fredag och på söndagen återuppstod mötet på vägen för att att styrelsen "på ort och ställe bliva i tillfälle att dryfta dryfta vägens förbättring." Första året beslöts om utdebitering med 300 kr på medlemmarna för att få något rörelsekapital.

Det var sen ständig jakt på olika myndigheter för att man skulle få bidrag. Några schismer har jag inte hittat i protokollboken utan det var handlingskraftiga män i styrelsen. Något kvinnligt namn finns inte i boken.

Alf hade lång väg till skolan och den första var i missionshuset vid marknadsplatsen. Mat hade han med sig form av smörgås och mjölk i ättiksflaska.Efter två år gick han i blivande kommunalkontoret och de två sista i hotellet, nuvarande pensionärslokalen. Då byggdes torgskolan intill och de 13-åriga gossarna hjälpte till med att bära upp tegel till murarna. På en hare gjord av träribbor lades tegeln och den bars sen på axlarna.I en stor balja blandades murbruket till och den hade också ett namn, detsamma som det kvinnliga könsorganet.Till Olofström hade Erik Karlsson, rörmokare kommit och han blev sen en stor politisk profil i kommunen,landstinget och riksdagen.

Alf minns affärerna i Olofström. Verner Svenssons lanthandel, där jag började som springpojke som tioåring, var stor och hade eget magasin vid Holje station. Jeppe Johnsson hade börjat baka bröd i centrum och cyklade sen ut med det. Han byggde därefter en egen fastighet i Holje. En känd politiker, Margaretha Olsson har skrivit att man överlevde andra världskriget tack vare Jeppes bröd och kaniner.

I centrum fanns Bryggare-Lassen, Lönnqvists cykelverkstad och Tiderström som gjorde takpannor av cement. Han målade dem röda.

Det var Tiderström som i motsats till Storgatan aldrig gick förbi hotellet. Han steg in och tog sig en öl. Trots att han hade bryggarelassen som granne. Den stora bron över Holjeån heter Larsbron.I dag

Annons
Annons
Annons
Annons