Glada Olofströmare trots Palmeförlusten

Olofström Artikeln publicerades
Från vänster, Alfred Olsson som var brandman i många år, kyrkovaktmästare Alvar Persson, Gösta Nilsson som stod på händer på taket i Kyrkhults kyrka, bruksarbetare Uno Eriksson, Sydöstranchefen Harry Johansson som anställde mig för att jag
Foto: Tore Gillberg
Från vänster, Alfred Olsson som var brandman i många år, kyrkovaktmästare Alvar Persson, Gösta Nilsson som stod på händer på taket i Kyrkhults kyrka, bruksarbetare Uno Eriksson, Sydöstranchefen Harry Johansson som anställde mig för att jag "var född i Olofström och kände trakten väl, var lång och kunde se vad som händer " Inger Sillman och Asta Eriksson.

En trevlig bild från en av socialdemokraternas första majdemonstration under åren 1976-1982, då Palme förlorat makten och Torbjörn Fälldin blivit statsminister i den borgerliga regeringen.

Men den här bilden andas optimism i Olofström med vanliga människor och inga så kallade "höjdare". Gladast ser Uno Eriksson ut. Han håller fanan i ett bastant grepp. Uno var från Kyrkhult och hade två bröder, Pelle och Göte. Pelle var med i SSU och var brottare och jobbade som byggnadsarbetare i bland annat Polen.

En bild som andas annan stämning än den vi upplevt i krisens stämning Olofström i vår.

Jag hade förmånen att få växa upp på Brännarebacken med Uno som granne på ena sidan och Hugo och Gunnar Svensson på en, samt Gösta och Gert Hoff på en sida. Uno och hans granne Gösta Svensson byggde en badmintonplan på brukets mark. Unos fru var Asta, Göstas Rut och Gösta Hoffs Frideborg. Där arrangerades även midsommarfest och kräftskiva. I närheten av planen låg en vattenkälla som aldrig sinar och sånt satte fantasin i rörelse hos oss ungdomar.

Vi byggde en egen idrottsplats på brukets mark som döptes till "fältet". Där hoppade vi längdhopp och höjdhopp. Min storebror Sven-Åke hade gjort höjdhoppsställningar hos Ekberg i skolslöjden. Minns att lägsta höjden var 70 cm. I ett terränglopp vann jag en tvål som Ronny Ragnarsson tillverkat.

Senare har jag hört av en höjdare på lärarhögskolan i Kristianstad att anledningen till att ungdomar saboterar i skolan beror på att de inte fått lära sig att vara konstruktiva. Till exempel att göra kor av kottar med trädgrenar.

Däremot har jag inte fått veta varför andra kompisar som var på Hällevikslägret öppnade torrklosettens baksida och stack in nässlor mot de som uträttade sina behov. De gjorde det även på ledarnas torrdass.

Detta var något om ungdomsåren.

Vardagen 1976 glömmer jag aldrig. Det var då Olof Palme förlorade. Jag och en kompis lämnade valvakan i bitterhet.Det skulle dröja till 1982 innan Palme kom tillbaka. Då hade Falldin, Boman, Ola Ullsten och Fälldin igen 1979 regerat innan Palme kom igen 1982. Han satt kvar och hade många kontakter i Olofström. När han mördades 1986 kom Ingvar Carlsson tillbaka. Efter honom har vi inte haft någon karismatisk ledare. Men Olofströmarna på bilden från 1976 är ännu levande även om bara två av dem lever. Helena Törmänen och Inger Sillman.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.