Rondellen som blev Olofströms största flopp

OLOFSTRÖM ,
Den målade rondellen som såg sitt ljus den 5 juni 2001 blev aldrig den succé som kommunen och vägverket hoppats på. De flesta struntade i linjerna och körde rakt över. I dag ser rondellen utanför kommunhuset ut som vilken som helst.
Foto:
Foto:

För 16 år sedan fick Olofström Sveriges första självlysande rondell, men den blev aldrig den succé som kommunen räknat med. Istället är få byggärenden som väckt så mycket ilska.

Den tredimensionella rondellen utanför kommunhuset ingick i ett större trafiksäkerhetsprojekt längs med pulsådern Östra Storgatan. 14 000 bilister per dygn har mätts upp vid bron, och mellan 7 000 och 8 000 uppe vid kommunhuset. Något behövdes göras. Den 5 juni 2001 målades den och fick en stor uppmärksamhet inte bara i lokal media.

Rondellen målades i olika färger, direkt på gatan. Tanken var att kombinationen av färger skulle lura ögat att uppleva det som hinder. Den tredimensionellt målade rondellen, skapad i datorn av Carina Håkansson, är utförd i material kallat Thermoplast som är en form av färgmassa som man med värme fäster i asfalten. I färgen låg millimeterstora glaspärlor som påminde om vit sand som skapade en tredimensionell effekt. Sammanlagt kostade rondellen 465 000 kronor, varav Vägverket stod för 200 000 kronor.

Den nya rondellen var ett nytt grepp inom trafiksäkerhet. I december 2001 målades även en rondell i Nyköping.

– Men det som mest är positivt är ändå att 95 procent av alla bilister redan nu initialskedet kör som det är tänkt i rondellen, sa kommunens dåvarande gatuingenjör Sven Olofsson, där han stod och stolt och några dagar efter målningen och betraktade Olofströms senaste rondell, en cirkulationsplats som kanske till och med skulle komma att bli en framtida turistattraktion.

Till en början körde nästan alla som om det vore ett hinder, men med tiden struntade bilisterna helt i de heldragna linjerna och körde rakt över den markmålade ytan som var tänkt att fungera som en rondell. Det som var meningen att bli ett fartdämpande hinder blev nu i stället ett uttryck för vilda västern. Politikern Emanuel Norén skrev en skrivelse till kommunstyrelsen och krävde åtgärder och menade att det var bättre och bygga en "riktig" rondell. Kommunens tekniske chef Paul Nelson höll med. Några år senare försvann det sista lika spårlöst som det en gång börjat av det som skulle bli en succé och en turistattraktion.