Publiksuccé för Diggiloo

Ronneby Artikeln publicerades

RONNEBY · Hej Ronneby! Äntligen har vi premiär! ropar Lasse Holm.
Och de 5 000 i Brunnsparken hejar tillbaka.

Härdade av tre kalla och regniga Tosiadagar gick Ronnebyborna - med omnejd - man ur huse i den elvagradiga söndagskvällen, utrustade med filtar, paraplyer, fällstolar och rejäla kläder.
Picknickandet på filt i det gröna som skulle varit en naturlig början på en sån här kväll fick förstås anstå. Utom för den tappra skånska familjen Jönsson, som åt utbredda på en filt i folkmassan.
- Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, menade pappa Per-Ola Jönsson, och döttrarna Malin, Linda och Sandra såg ut som om de hört det någon gång tidigare.
- Det ska bli kul att se Andy Foster, den nye killen, menade Linda Jönsson.
- Och Jessica och Magnus i Fame - det ska förresten bli kul att se allihopa.
Några minuter över åtta är det dags att se allihopa. Brunnsparken är fylld av omkring 5000 personer - plus några gratistittare längst uppe på berget ovanför vattenfallet.
Showen börjar med en överraskning. De i publiken som har blå talong på biljetterna får komma fram och ta plats på stolar uppe på scenen som kör.
Och så drar showen igång ordentligt - med finalen, påstår Lasse Holm, resten är extranummer.
Och inte vilka extranummer som helst. Lill-Babs, Ann-Louise Hansson och Siw Malmkvist kör ett medley med sammanlagt 31 (!) av sina mer populära låtar genom åren.
Här saknas varken Claes-Göran eller Tunna skivor.
Eller Vita trosor från Haléns, som de sjunger med en vink åt sponsorhållet.
Men det är minsann inte bara schlager. Det blir även klassisk musik.
- Tidiga Lill-Babs?
Nej, faktiskt Lotta Engberg pianoackompanjerandes Elisabeth Andreassen i Nattens drottning ur Trollflöjten.
Äveni mer klassiska sammanhang kan man ha nytta av ett mikrofonstativ, visar det sig.
Och Sven-Erik Magnusson som gett sig ut utan Sven-Ingvars berättar om sitt ungdomliga klarinettspelande som en värmländsk Benny Goodman och i ett Rat Packavsnitt sjunger han Sinatras My Way som om han aldrig gjort annat.
Och så ska det förstås vara en lustigkurre med. Thomas Petersson är där för att prata och inte sjunga. Men om man nu står på en scen inför 5000 personer skulle man ju kunnat köra lite Elvis.
Fast det gör man ju inte, konstaterade han - efter att just ha gjort det.
Och sen gjorde han ytterligare sångsucce som den där E-typen i en snabbgenomgång av senaste melodifestivalen med bland andra Lill-Babs i Tango, tango med Andrés Esteche som eldig latinsk tangokavaljer, och sen som sig själv i aktfinalen med Olé, olé.
Medan mörket så sakteliga började sänka sig över Brunnsparken efter pausen bjöds det på lite mer klassiskt - det är inte bara Robban W som kan...
Skönsjungande nykomlingen Andy Foster drog ner varma applåder vid det som faktiskt var hans första framträdande i ett större sammanhang. Få se vad det blir av karln - det var i alla fall vi som såg honom först.
Och så var det lite Sommarflört i kvällskylan med Sven-Erik Magnusson och en rejäl skopa country med grabbar och tjejer i vita cowboykläder.
- Och så country på svenska. Nästa artist är från Hälsingland, introducerar Lasse Holm och så sjunger Lill-Babs sången om sin egen 50-åriga sångkarriär, hämtad från hennes jubileumsföreställning. Hon sjunger mot en bakgrund av bilder på en ung och ibland ännu yngre Lill-Babs.
- Vad vore jag utan er? säger hon till sist till publiken.
Och är inget öga torrt just då, så åker mungiporna strax upp i ett fartigt nostalgimedley med moderna melodifestivalsklassiker som Främling och Fyra bugg och La de svinge.
Både de gamla och unga förmågorna låter det svänga rejält när de sjunger egna och varandras låtar, utstrålande samma proffsighet och spelglädje som värmt hela kvällen trots kyla och ett regn som ständigt hänger hotande i luften.
Finalen är inte helt oväntat en låt om gyllne skor.