Karin Ferneborg: ”Fakesommar eller inte - det är frågan”

Sölvesborg
Foto: Erik Simander/TT

Den tropiska hettan har anlänt. Folket svettas på tunnelbanor och torg. Vi klär oss i shorts och linne, äter glass och bränner oss till förbannelse.

Barnen är krigsmålade med solkräm på förskolan och pedagogerna försöker desperat undvika den starka solen.

Tidningarna trycker upp svarta löpsedlar med rubriker som ”Så länge stannar den tropiska värmen” och ”rekordhett i södra Sverige”.

Sommaren är här. Likt tredje året i rad kommer supersommaren vid Kristi himmelsfärdsdagen och tar oss svenskar med storm.

Ska man se tillbaka på tidigare år är detta den sommar vi kommer få. Vi kan kalla det ”fake summer”.

Den falska sommaren är tidig, kokhet och kort. ”...det mesta regnar bort” är en textrad vi lär sjunga resten av sommaren.

Om de dåliga somrarna kommit de senaste åren vet jag inte, men jag vill minnas mina barndoms somras som varma, soliga och gröna. Jag minns gröna ängar, färgglada blommor och fält av smultron. Jag minns mina farföräldrars jordgubbsodlingar och min och min morfars pallande av körsbär. Tidiga morgnar på altanen på landstället i Mälaren.

Enligt meteorologerna kom sommaren extremtidigt i år. Under de senaste 215 åren har SMHI:s mätstation enbart tre gånger registrerat en dygnstemperatur på minst tio grafer fem dygn i sträck så tidigt på året. Den meteorologiska sommaren anlände till Stockholm före den 17 april i år. Det hände senast år 1803.

Om det beror på klimatförändringar eller ej vet jag inte heller. Tanken är dock en aningen deprimerande.

Vi får se om den tropiska hettan stannar. Om vi fortsätter klä oss i shorts och linne. Eller om vi får plocka fram höstkläderna från förrådet igen.