Fredrik Swensson: ”Årets festivaltrend - Färre köttar på pukorna”

NORJE ,
Matt Sorum är en tillräckligt kompetent för att inte behöva bjuda på trumsolo.
Foto: Mattias Mattisson
Matt Sorum är en tillräckligt kompetent för att inte behöva bjuda på trumsolo.

Sweden rock festival anno 2019 har nått vägs ände. Det som marknadsförs som ”världens trevligaste festival” har levt upp till sitt goda rykte. Som vanligt finns det både högt och lågt när festivalen ska summeras. Här följer en sammanfattning av rockveckan som gått.

Gladast: Sångaren Johan Hegg i Amon amarth sprang runt med ett stort leende under hela spelningen.

Fräckast: Det går inte att undvika Kiss scenshow. Bomber och granater, som kapten Haddock hade sagt.

Årets revansch: Återigen Kiss. Efter debaclet 2013 får vi äntligen en värdig avslutning i Sverige.

Besvikelse: Blackberry smoke var kanske slitet efter att ha varit förband till Bon Jovi i Stockholm kvällen innan. Men det här var en dag-på-jobbet-spelning.

Dags för pension: Joe Lynn Turner ställde in spelningen 2018 och kom därför tillbaka i år. Det hade han inte behövt göra. Rösten är slut.

I behov av större scen: En hel del folk tyckte nog Arch enemy var för tunga, eller var helt enkelt sugna på lite tysk-svensk heavy metal med 70-talsinfluenser och tog sig i stället till Sweden stage. Lucifer lockade storpublik till Sweden stage under torsdagen.

Trend: Redan i fjol såg vi en mindre andel batterister som köttade på sina pukor och bjöd på dubbelstamp på baskaggen till publikens lågmälda jubel än vad som har varit brukligt. Det håller i sig även i år. Gott så. Heter du inte Neal Peart behöver vi inte höra din virvel sjunga ohämmat över Hanöbukten.

Gammal är äldst: Gezeer Butler behöver förmodligen ingen närmare presentation för Sweden rocks besökare. Har du varit huvudsaklig textförfattare i Black sabbath, samtidigt som du trakterat basen i samma band behöver du inte så mycket mer på ditt cv. Tillsammans med Matt Sorum från The Cult och Guns n roses och Steve Stevens, känd som Billy Idols sidekick, har han bildat bandet Deadland ritual. Bra musikaliskt, men med de namnen borde de väl kunna hitta ett tyngre namn än Apocalypticas sångare Franky Perez till att greppa mikrofonen.

Årets frukost: Danko Jones fick publiken att blanda frukostfrallan med dieseldoftande punkrock från start till mål under festivalen sista dag. ”Vi tar med oss solen när vi kommer”. Gärna det!

Årets lagkamrat: När Behemoth fastnade på flygplatsen i Frankfurt (inte var det väl i metalldetektorn?) ställde tunisiska Myrath upp och gjorde en spelning till.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Sydöstran och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.