Jörgen Klinthage: Hissnade skräck när inte trappan är ett alternativ
Kanske just för att det inte är helt givet att man kommer ut igen. Sist jag tänkte på det var när jag tog hissgondolen upp till toppen av Globen. Att spendera en natt 130 meter upp i luften i en nio kvadratmeter stor glasbubbla är ingen hit.
Jag har en gång gått tio våningar för att slippa hissen. Det var en pärs och de sista våningarna var det som man hade tyngder runt benen.
Hisskräck är en vanlig fobi hos många. Räcker syret och vad ska man äta? Är det någon som hör att klockan ringer som man precis tryckt på? Hur stor risk är att hisskorgen faller ner? Hissar sätter fart på fantasin.
För några veckor sedan åkte jag hiss i ett hotell i Saigon i Vietnam. Jag hade fått ett rum på 16:e våningen med en underbar utsikt. Problemet var bara att trappan var ett uteslutet alternativ. Åker man från 16:e våningen ner till lobbyn så vet man att den också kommer att stanna på flera avsatser. Du vet inte vem som kommer in och inte heller hur många.
En morgon tog jag hissen ner till frukosten. Jag var sent ute som vanligt och jag anade att jag skulle få åka med flera andra hotellgäster som var på väg ner och checka ut. Mycket riktigt hissarna gick för fullt.
Så kom hissen äntligen till slut till min våning. Tom, men inte länge till. Det skulle bli en packad historia ner till lobbyn. Efter tre våningar stannade hissen och tre kineser steg tjattrande in i hissen med var sin jätteväska. När hissen gått ytterligare fyra våningar kom ytterligare två kinesiska turister in. Samtliga givetvis med var sin väska. Den lilla hissen hade nu förvandlats en sardinburk där man knappast kunde ta några större kroppsliga utsvävningar.
När hissen kom till våning fem lyckade ännu en i det kinesiska sällskapet tråckla sig in i hissen. Ingen verkade ta notis över det begränsade utrymmet än jag. När hissen så kom ytterligare två våningar stod ännu ett sällskap att ta sig in i hissen. ”Jag tänkte går de in så jag ut. Om jag så ska tråkla mig ut”. Nu blev det som sagt aldrig så.
Det är knappast en slump att en majoritet rysare, skräckisar och thriller utspelar sig i eller kring en hiss. Och en sak är säker: en trappa är en trappa. Tack och lov för att de finns.
