Jörgen Klinthage: Släpp fångarna loss det är vår

Det har kommit bakslag på bakslag. När våren har börjat titta fram har smällen kommit. Snön har som ett brev på posten anlänt och återigen tvingat oss in i ide. Med snön följer slask och mörker.

Jag skulle ta en ensamlunch på en uteservering häromveckan. Solen lös och fåglarna kvittrade nyvaket. Jag frös. På uteserveringen satt tappra själar med sina glas med latte och led. De var omhuldade med plädar och sjalar. Det blev ingen lunch ute i solen för mig.

Med våren kommer dock något gott. Vi bittra mullvadar förvandlas till nykära kvittrande fåglar så fort solen lyser varmt. Vi börjar heja på bekanta, fotgängare tackar när trafikanter stannar vid övergångsställen och vi håller upp dörrarna åt varandra. Vi har börjat prata med okända människor. Vi säger ”vilket vackert väder!” och alla riktigt känner hur fantastiskt det är.

Vi svenskar blir dock dummare om våren. Alla klär av sig likt den tropiska värmen har anlänt. Den första vårdagen, när det var åtta grader, mötte jag två personer i shorts på vägen till min sons förskola. Själv hade jag både mössa och halsduk när jag satt i bilen.

De säger att man ska svettas in våren och frysa in hösten. Det är exakt vad jag gör. Allt för att undvika den klassiska vårförkylningen. Är det någon gång man inte vill vara sjuk är det väl ändå de första ljuvliga vårdagarna. Jag bad min sambo putsa mina kängor.

De var medtagna, likt en annan, efter den bruna vintern. Han putsade och fixade men de blev lika fula på eftermiddagen. ”Jag trodde du skulle lägga in dem på vinterförvar”, svarade han och gav mig en lång utläggning om impregnering, hållbarhet och att det faktiskt var vår nu.

Att svettas in våren är däremot ingen garanti för att hålla sig ifrån förkylningar. De första ljuvliga, riktiga vårdagarna, när termometern nådde 18 grader, låg jag nerbäddad i den värsta av vårförkylningar. Vad har jag lärt mig att det här? Nästa vår ska jag njuta.