Sydöstran logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Nyheter

Filmrecension: Asterix - gudarnas hemvist

Efter alla militära fiaskon beslutar sig Caesar för en ny slug taktik. Gallerna ska gentrifieras bort. När det ståtliga bygget Gudarnas hemvist är på plats vid gränsen till den motståndskraftiga lilla byn är det också nära att planen lyckas.(TT)
Publicerad 30 mars 2015

I Asterix lilla by lever man som bekant det goda barbarlivet. Det jagas vildsvin, slåss i grupp, daskas med fiskar och framförallt håller man ihop mot romarna. Som vanligt vill Julius Caesar krossa den sista resten av galliskt motstånd och som vanligt sätter byinvånarna, tack vare den magiska trolldrycken, hårt mot hårt.

I alla fall till en början. För Caesar inleder bygget av Gudarnas hemvist, en ståtlig länga bostadshus strax utanför bygränsen, för att gentrifiera bort de envetna gallerna. Och när nya romerska invånare börjar befolka de galliska skogarna förbyts det inhemska motståndet till nyttotänk. Priset på fisk stiger snabbt i byaffären och vips är varenda rostig gammal sköld en antikvitet till salu. Till skeptikerna Asterix och Obelix stora förvåning lockar dessutom den romerska livsstilen så pass att snart sagt hela byn packar ihop och flyttar in på Gudarnas hemvist.

Annons

För alla Asterix-nostalgiker är det en trivsam present att återuppleva druiden, barden och resten av det här kultiga persongalleriet i datoranimerad form. Det har gjorts några så kallade live-action-versioner och att slippa se Gérard Depardieu i flätor kan inte beskrivas på annat vis än som befriande.

Även om en stor del av handlingen går ut på att romare ska få så mycket smörj som möjligt svingas tacksamt nog både bautastenar och stereotyper med precis den skruv och lätthet som karaktäriserar grundmaterialet av René Goscinny och Albert Uderzo.

Gudarnas hemvist byggs till exempel av ett gäng överraskande intellektuella slavar. De övervakas av näsvisa soldater som i god facklig tradition vill reglera sina åtaganden inför en eventuell attack på fiendebyn. Även om filmen saggar lite i mitten är det träffande att de satiriska skildringarna av cynisk stadsplanering och olika gruppers kamp för lika rättigheter från 1971 känns minst lika aktuell i dag.

TT

Annons
Annons
Annons
Annons