Nobelpriset ger både skydd och kärlek
I en statlig bokhandel blev personalen rädd när dokumentärfilmaren Staffan Julén och översättaren Kajsa Öberg Lindsten frågade efter Nobelpristagarens böcker efter tillkännagivandet. De fick absolut inte filma.
I en annan hade personalen satt upp en lapp om att Svetlana Aleksijevitj fått Nobelpriset ovanför de fem exemplar av "De sista vittnena" som fanns att tillgå. De hade också översatt motiveringen till ryska.
””
En vecka senare var Aleksijevitjs böcker borta. Ett butiksbiträde berättade dock att flera var beställda och skulle komma in i början av december.
Svetlana Aleksijevitj skriver på ryska och ges ut på ryskt förlag. De statliga butiker Vitryssland som sålt hennes böcker har gjort det enskilda bokhandlares egna initiativ. Nobelpriset gör att fler vågar, tror Alexandra Logvinov på det vitryska förlaget Lohvinau, som låtit översätta Aleksijevitjs senaste bok, "Tiden second hand" till landets mindre och ursprungliga språk: vitryska.
Bara 500 exemplar
För Lohvinau har Nobelpriset inte ändrat mycket. Förlaget har beställt en nyutgåva på 500 exemplar, inte mer. Litteratur på vitryska är illa sedd av regimen och den statliga bokhandeln har än så länge inte vågat sälja "Tiden second hand" i vitrysk översättning.
””
””
Förlaget valde att i stället registrera sig i Litauen men blev ändå ålagt att betala böter på cirka 70 000 euro. Den första delbetalningen lyckades man klara genom en internationell insamling. Nyligen fick de avslag på sin ansökan om uppskov med den andra.
För Svetlana Aleksijevtij innebär däremot Nobelpriset ett helt nytt skydd, framhåller Alexandra Logvinov.
””
Delat Nobelpris
"Mina hjältar" har Aleksijevitj kallat de tusentals personer som hon intervjuat till sina böcker. De har fått Nobelpriset lika mycket som hon.
På hemmaplan har hon fått uppskattning från vanliga människor på ett sätt som hon inte hade kunnat föreställa sig. Staffan Julén berättar om ett restaurangbesök i Minsk där gästerna kom fram en efter en och tackade, någon skickade en vinflaska, ägaren bjöd på efterrätt och Svetlana Aleksijevitj blev uppenbart rörd.
Den 8 oktober gratulerade president Aleksandr Luksjenko henne - till slut. "Det var väl modigt av honom" konstaterade Svetlana Aleksijevitj syrligt inför journalister.
Jättelika buketter
Veckan efteråt, på Joseph Conrad-festivalen i Krakow, fylldes hennes hotell av rosor, jättelika buketter, berättar Kajsa Öberg Lindsten som var med. Aleksijevitj passade på att tacka det polska folket för att de tagit emot de vitryska studenter som vågade demonstrera inför förra presidentvalet och som råkade ut för repressalier från regimen.
När det några dagar senare blev dags för Lukasjenko att dela ut landets finaste kulturpris hemma i Minsk var det till en kompositör som han beskrev som "en riktig belarusisk hjälte, till skillnad från vissa stora författare som åker utomlands och förtalar sitt land", berättar Kajsa Öberg Lindsten.
Samtidigt konstaterar hon att Lukasjenkos politik alltid har handlat om att köpslå mellan öst och väst.
””
TT
