Jan Hinderson: Jan Hinderson: ”Jag hade fel”

När byggplanerna presenterades tyckte jag att det såg rätt kul ut med husens former och färger, även om de förstås inte hade ett skvatt med övriga Björkholmen att göra.

Och det var ju en riktig superarkitekt bakom projektet, Gert Wingård.

(Fast man kan ju förstås undra hur många streck superarkitekten själv dragit på ritningen – med 178 anställda på arkitektkontoret är de rätt många om strecken.)

Jag tänkte att invändningarna från folk på Björkholmen och Ekholmen mest var det vanliga gnället från de som blir av med havsutsikten eller parkeringsplatsen – eller rent av bådadera.

Men nu håller ju husen på att byggas och man är uppe i den höjd och volym som det största huset kommer att få som färdigt.

Och fy hundan vad STORT det är!

Det reser sig högt och massivt över Björkholmen och Saltöbron och även om det kanske ser snyggare ut när det är färdigbyggt, så är det bortåt dubbelt så stort som jag tyckte att det såg ut på de skisser man sett.

Så jag tycker inte längre som jag tyckte tidigare.

Min enda tröst i det sammanhanget är att jag egentligen inte haft ett dyft med det hela att göra. Jag sitter inte i någon byggnadsnämnd eller kommunstyrelse med makt att bestämma som såna saker, eller jobbar med detaljplaner och bygglov på kommunen.

Vad jag kommer ihåg har jag nog inte ens skrivit om det i tidningen. Utan jag har bara tänkt vad jag tycker och då och då fört fram mina åsikter i privata samtal.

Så även om jag redan då tyckt vad jag tycker nu, så hade det inte ändrat ett dyft. Liten tröst, men ändå.

Fast huskolossen står ju där i vilket fall; i 150 år till eller så.

Avslutningsvis vill jag bara be den majoritet av tidningens läsare som bor utanför Karlskrona om ursäkt för att jag tagit upp spaltutrymme med en så snäv Karlskronaangelägenhet.

Det blir något annat nästa vecka, jag lovar.

Vad vet jag förstås inte, men efter något decennium i den här spalten vet jag att det alltid gått att få ihop något som förhoppningsvis är en smula läsvärt.