Familj

Jan Hinderson: ”Länderna som försvann”

Familj Artikeln publicerades
Frimärke från Biafra - ett av de länder som inte längre finns.
Frimärke från Biafra - ett av de länder som inte längre finns.

Hört talas in Övre Yafa, Sydkasai, Tannu Tuva, Batum, Cap Juby, Perak, Allenstein, Iquique, Östrumelien, Obock, Corrientes, Kiautschou?

Nej, tänkte väl det. Inte jag heller förrän jag läste boken ”Länder som försvunnit 1840-1970”.

Det var överraskande fascinerande att läsa om länder som försvunnit från kartan.

Vissa hade bara funnits några få år andra i decennier.

En del som en nyutropad koloni som sen inordnats i en större enhet, andra som ett kortlivat resultat av olika krig.

Eller som resultat av personliga galenskaper som när italienska futuristpoeten d'Annuzio i spetsen för en frikår erövrade Fiume på andra sidan Adriatiska havet; självständig fristad 1919-24.

Exempel på kolonifall är ön Labuan utanför Borneo, som den brittiska regeringen tilltvingade sig av sultanen av Brunei 1846; där ett antal malariamyggbitna och alkoholiserade kolonialtjänstemän höll ut i kanten av djungeln i ett par decennier.

Eller en fransk ökenmotsvarighet, Obok vid Röda havet 1862-94. Poeten Rimbaud som besökte stället beskrev det som ”denna förfärliga koloni, som bara bebos av ett dussin snyltare.”

I två år, 1894-96, var ön Sainte-Marie utanför Madagaskar en egen fransk koloni. Men den hade en betydligt mer fascinerande förhistoria som platsen för den fria sjöröverrepubliken Liberta på 1600-talet.

Boken om de försvunna länderna har skrivits av en frimärkssamlare. Fram till nu har jag tyckt att frimärkssamlande verkar vara en rätt egendomlig sysselsättning.

Men den enda fysiska lämning som finns kvar av de försvunna ländernas egen samtid är ju oftast bara deras frimärken!

De försvunna länderna finns inte bara långt bort i världen, utan också i vår närhet.

Jag visste att Gdansk varit den oberoende Fristaden Danzig under mellankrigstiden 1920-39. Det var där som författaren Günter Grass växte upp och i Blecktrumman berättar hur man fångar ål med ett hästhuvud.

Men jag hade förstås inte hört talas om Allenstein, en lantlig provins mellan Polen och tyska Ostpreussen som 1920 fick rösta om att tillhöra Polen eller Tyskland.

Efter omfattande valfusk segrade den tyska sidan med 97,8 procent av rösterna - men på sikt hjälpte inte fusket, efter andra världskriget tog Polen tillbaka området.