Jan Hinderson: Jan Hinderson: ”Landet utan militär”
San José är huvudstad i Costa-Rica, och det man firade var att 1 december 1948 upplöste presidenten José Figureres Ferrer landets armé.
Militärbudgeten skulle istället användas bland annat till utbildning och kultur.
Hur länge höll det då? Ja, hittills har det hållit i 70 år.
Under mellantiden har Costa-Rica helt förskonats från militärkupper från generaler som tycker att de vet sitt lands bästa bättre än de folkvalda politikerna.
För har man inga generaler och inga andra militärer blir det inga militärkupper.
Och eftersom man inte behövt lägga en stor del av statsbudgeten på att betala löner till soldater och officerare eller köpa JAS-plan och ubåtar, så har landet kunnat använda skattepengarna på betydligt bättre saker.
”Fredligheten har lönat sig. Idag har Costa-Rica högre levnadsstandard än de andra länderna i Centralamerika”
Alltså, staten är förstås inte helt avväpnad. Det finns en gränsvaktstyrka (på 750 man). Landet har kustbevakning och ett civilgarde och naturligtvis polis. Men det är extremt lite uniformsfolk jämfört med grannländerna.
Fredligheten har lönat sig. Idag har Costa-Rica högre levnadsstandard än de andra länderna i Centralamerika, och har helt sluppit de politiska oroligheter med militärkupper och inbördeskrig som hemsökt grannländerna.
När det var fullt inbördeskrig i grannlandet Nicaragua mellan socialistregeringen och Contras på 1970-talet, lyckades Costa-Rica hålla sig utanför konflikten. Den dåvarande presidenten fick till och med Nobels fredspris för att ha medlat mellan parterna.
I april i år var det presidentval och det gick helt lugnt till. Och i valet mellan en socialkonservativ frireligiös kandidat och en mer socialt progressiv vann den senare med 60-40.
Naturligtvis är inte Costa-Rica någon total idyll. I våras bodde jag några veckor i Cartago, en stad ungefär dubbelt så stor som Karlskrona, men under den perioden med ungefär samma mordfrekvens som Malmö. Och av samma typ, alltså uppgörelser i den undre världen.
Samtidigt var det ganska mycket uppståndelse kring morden. Lokala politiker krävde krafttag, och polisen satte in extra styrkor. Så det kändes inte som ett normaltillstånd.
Och jämfört med övriga länder i Centralamerika är Costa-Rica extremt icke våldsamt.
Det känns lite extra intressant för en gammal värnpliktsvägrare som undertecknad att kunna skriva detta i ett ”försvarslän” som Blekinge och i en tid när de politiska partierna inte verkar överens om så mycket annat än att man ska satsa mer på krigsmakten.
Man kan alltså välja en annan väg.
