Jan Hinderson: Jan Hinderson: ”När toan var trasig var hjälpen nära”
Det hela började med det oturliga att spolningen i en toalett lade av.
Ingen katastrof i sig. Man kan ju ersätta spolknappen med en spann vatten i toan vid behov.
Och dessutom har vi två toaletter. Det var ju bra nu, nästan lika bra som när vi hade två tonårsdöttrar i huset.
Men det som är trasigt bör ju lagas, så jag ringde en rörmokare. Jag valde ett företag i högen utan några större förhoppningar om att få tag på en hantverkare i juli.
Långö, sa du. Adressen? Sa du verkligen 23E? undrade mannen som svarade hos firman.
Och då fick jag höra att just denna rörmokarfirma hade en reparatör inne i 23D, alltså min närmaste granne, för att fixa en trilskande varmvattenberedare.
Han är också den av oss är bäst på toaletter.
”Vad är sannolikheten att just när jag ringde skulle firmans toamästare befinna sig i huset bredvid vårt…”
Mycket riktigt stod en firmabil utanför när jag öppnade ytterdörren. Så jag klev in hos grannen, träffade rörmokaren och berättade om mina toabekymmer. Han hängde med in till oss för att ta en titt, gjorde en snabbdiagnos och tog ett mobilfoto på toan.
Och några dagar senare kom han och bytte ut den trasiga delen.
Så enkelt kan det vara i den bästa av världar.
Men jag menar: Vad är sannolikheten att just när jag ringde skulle firmans toamästare befinna sig i huset bredvid vårt, av alla tiotusentals hus och lägenheter i Karlskrona med omnejd?!
Oddsen på detta måste vara astronomiska.
Om mannen som svarade på rörfirman hade varit lite full i fanken hade han förstås kunnat sagt nåt i stil med:
Det är alltid svårt i juli, men jag ska se vad jag kan gör.
Sen som slagit en signal till rörmokaren på 23D. Som två minuter senare hade ringt på vår dörr...
Det hade verkligen imponerat, men å andra sidan kanske skruvat upp förväntningarna på framtida tjänster.
Men när jag bodde i Simrishamn för en del år sen berättade dåvarande kommunalrådet att hon faktiskt kört med det tricket.
När hon stannade till vid macken i Skillinge hade mackägaren undrat om inte vägen utanför skulle asfalteras om någon gång.
Jag lovar att det ska prioriteras, sade hon – utan att berätta att hon sett att asfaltläggarna var i gång i samhället och i stort sett redan var bakom hörnet.
Så en halvtimme senare kunde en häpen mackägare se asfaltmaskinerna rulla fram på vägen utanför, och inse att man kunde lita åtminstone på en av kommunens politiker.
