GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Johanna Spogardh: ”Var sak på fel plats”

Försvunna saker är vardag i en småbarnsfamilj. Men i bland hittar man också grejer där de inte alls borde vara.
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det finns ett gammalt avsnitt med Alfons Åberg från 1978 som man kan se på SVT Play. Pannkaka, Alfons Åberg heter det och det handlar om Alfons pappa som alltid vill ha ordning och reda omkring sig. Han använder uttryck som ”Man ska ha rätt sak på rätt plats.” Men en dag när han har lite för bråttom med att packa in varorna efter en storhandling råkar glasspaketen hamna i garderoben och långkalsongerna i frysen.

Alfons och hans pappa konstaterar att det i stället blev ”Rätt rätt på fel sätt” och ”Var sak på fel plats”.

Lite så känner jag att det är hela tiden när man har små barn. Då händer det ofta att saker försvinner eller hamnar på fel plats. Det räcker att kika in lite under soffan för att få det bekräftat. Härom helgen flyttade vi den för att kunna dammsuga, men det var verkligen inte bara damm vi hittade. Där fanns ett ganska stort antal böcker och tidningar, legobitar, studsbollar, Greta gris och hennes lillebror Georg, en liten plupp till ett Bingospel med mera.

Om vi letar efter någonting som vi inte hittar säger vi alltid till slut; Äh, den ligger säkert under soffan.

En studsboll kan man ju klara sig utan ett tag. Det är värre när till exempel nyckelknippan är borta. Efter en halv dag börjar man bli lite nervös, men sedan kan sexåringen plötsligt avslöja att han gömt den på ett säkert ställe på sitt rum och låtsats som ingenting när vi frågat femtioelva gånger om någon sett nycklarna.

Samma kille saknade en av sina kepsar förra sommaren. Efter flera månader kom den till slut fram. Han hade lagt den under skyddet för fjädrarna i grannens studsmatta. Där hade den i och för sig hålla sig i fint skick, skyddad från både sol och regn.

Just nu grämer jag mig på en kudde som har försvunnit. Det är en sån där lite plattare kudde som passar till väldigt små barn. Det är bra att ha två att byta med eftersom de så ofta behöver tvättas, men för ett tag sedan försvann den ena spårlöst. Att små legobitar eller spelpjäser kan försvinna kan jag förstå, men en hel kudde? Ingen har sett den. Kan den ha ätits upp av tvättmaskinen? Jag antar att den lika plötsligt som den försvann kommer dyka upp igen en dag på det mest märkliga och oväntade stället. Och kanske kommer något av barnen då också erkänna att det var hen som kommit på den briljanta idén att lägga den just där.

Ingen erkände när storebrors äpple som han skulle ha med sig till skolan hamnade i toalettstolen istället, men gissningen är att hans fem år yngre lillebror var den skyldige den gången. Lite småkul ändå. Mindre roligt är det när man får saker på sig som man helst inte hade velat ha där. Som leverpastej i håret - när man precis har duschat. Då är det verkligen Rätt rätt på fel sätt.