GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mattias Nilsson: ”Blekinges Brooklyn”

För några veckor sedan berättade en kollega som kommer norrifrån och först nyligen bosatt sig i Blekinge att han skaffat bostad i Brooklyn.
Mattias NilssonSkicka e-post
Publicerad onsdag 09:00
Mattias Nilsson
Detta är en personligt skriven text i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Mary Altaffer

Förvånat undrade jag vad kollegan menade varvid jag fick till svar:

– Ja, jag har förstått att Galgamarken är Karlskronas motsvarighet till Brooklyn.

Nog för att Kalle Anka har varit framme och döpt om halva stan och dess skärgård till rena rama Ankeborg (min favorit bland dessa ankifierade namn är för övrigt Cornelius Knösö) men detta är på en helt annan nivå.

Hur mycket jag än anstränger mig har jag nämligen svårt att personligen göra kopplingen mellan Galgamarken och Brooklyn. Jag har själv bott på Galgamarken och mycket kan man säga om detta område men jag gör sällsamt nog inga som helst kopplingar till författaren Paul Austers mystiska värld av desillusionerade medelklasspajsare som går vilse i bokaffärer och dras in i den ena konstigheten knasigare än den andra.

Folk som hittar blåa anteckningsböcker som visar sig innehålla manuset till en roman som aldrig blivit skriven eller underhållare från stumfilmseran som växt upp i ett svart rum i total tystnad, helt i avsaknad av språk.

”Jag lämnar lägenheten och kommer rakt ut på en gata som sjuder av trafik”

Denna Brooklyn-värld känns inte så kompatibel med Galgamarken, om det nu inte var så att min kollega försökte likna BTH vid Brooklyn College, en tankevurpa som kanske inte känns helt osannolik.

Om man trots allt fullföljer detta resonemang skulle man kunna säga att jag som bor centralt i Karlskrona, dagligen nöter gatstenen på Manhattan. För ska residensstaden liknas vid New York ligger det självklart nära till hands att likställa Trossö med Manhattan, den centrala storstadsön pulserande av liv, rörelse, gula taxibilar, torghandel, barer och shoppingkomplex. Trossö - the city that never sleeps, och så vidare.

Bara det faktum att jag lämnar lägenheten och kommer rakt ut på en gata som sjuder av trafik, gör jämförelsen rimlig.

Dessutom bor jag nästan vägg i vägg med ett bageri varpå jag känner mig som en neurotisk Woody Allen på jakt efter lördagsfrallor när jag sneddar över trottoaren med en hoprullad papperstidning under armen. Jag känner dofterna av höstlöv, avgaser, nybakat bröd och avlopp. Det enda som saknas är väl att jag pratar lite nervöst och osammanhängande om olika judiska filosofer i en telefonkiosk och tar en cappuccino på ett jazzkafé till tonerna av en sorglig klarinett.