unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter
<strong id="strong-13">Tina Elfwing</strong>,<strong id="strong-136ed84cc0b93ca39b2fa77c8fa8eb4a"> föreståndare för Stockholms universitets Östersjöcentrum</strong>

Dålig idé pumpa ned syresatt vatten i Östersjön

En dålig idé blir inte bättre av att upprepas många gånger.
Däremot ökar chansen att den når nya åhörare som kan tänkas nappa.
Idén om att rädda Östersjön genom att under ett decennium pumpa ned syresatt vatten till havsbotten dyker med jämna mellanrum upp i den offentliga debatten – senast på den här sidan under rubriken Kraftfulla insatser behövs för att rädda Östersjöns hälsa (24 februari).
Foto: Martina Holmberg / TT

Professor Anders Stigebrandt vid Göteborgs universitet har länge forskat och drivit frågan om artificiell syresättning av havsbotten som en mirakelmedicin för Östersjön. Den här gången stödjer Kristdemokraterna tanken, och menar att Sverige genast bör dra igång dessa experimentella – och dyra – ingrepp i havsmiljön i stor skala.

Flera av oss har tidigare bemött denna idé, bland annat här och där, och starkt avrått från att använda allmänna medel till att finansiera pumpningsprojekt i stor skala. Att i dagsläget skala upp detta experiment till någon sorts Östersjöskala vore helt enkelt både ekonomiskt och miljömässigt vanvett.

För drygt två månader sedan träffades över 50 forskare och andra Östersjöaktörer från Sverige, Finland, Tyskland, Lettland och Litauen till en workshop i Göteborg, anordnad av Havs- och vattenmyndigheten och finska Miljöministeriet, för att diskutera just pumpning och andra så kallade havsbaserade åtgärder för att minska läckaget av fosfor från havets bottensediment, den så kallade internbelastningen.

Forskarnas slutsats var att vi fortfarande vet alldeles för lite. Det saknas inte bara tillräckliga undersökningar, tester och analyser av experimentens effekter, vi vet också för lite om fosforns rörelser mellan land, vatten och bottensediment (den så kallade fosforcykeln). Kort sagt, ingen vet säkert vad som skulle hända om vi pumpade ner syre till Östersjöns syrefattiga bottnar. Kunskapsbristen gör storskaligheten ytterst riskabel.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på sydostran.se, appen MinSydöstran och e-tidning mån-sön. Endast 1 krona första månaden! (ord pris 179 kr)

Forskarna slog också fast att det visst kan finnas potential för havsbaserade åtgärder i mindre skala för att påskynda havets återhämtning – särskilt om det gäller lokala kustmiljöer – men det är oklart var i Östersjön detta skulle kunna fungera, och vilken åtgärd som i så fall skulle användas. Att förbättra havsmiljön handlar inte bara om kunskap utan också om pengar. Men begränsade resurser gäller det att satsa på åtgärder som ger mest effekt.

Att ”syresätta hela Bornholmsbassängen” skulle kosta 3 – 5 miljarder kronor under en tioårsperiod, skriver artikelförfattarna, och slår fast att ”en total insats” skulle kunna ”återställa Östersjön till 1950 års status”. Det är försåtligt resonerat, eftersom Bornholmsbassängen och Östersjön inte är samma sak.

Havsområdet vid den danska ön Bornholm upptar bara en bråkdel av hela Östersjöns 413 000 kvadratkilometer yta och 20 000 kubikkilometer vatten. Att ”återställa” de döda bottnarna i hela Östersjön skulle kräva en väldig mycket större – och dyrare – operation.

Att fortsätta diskutera vattenpumpning och andra så kallade havsbaserade lösningar är inget vi motsätter oss. Lika lite tycker vi att man bör sluta forska om dem och eventuellt fortsätta experimentera i mindre och lokala försöksprojekt. Men vi ifrågasätter att artificiell syresättning framställs som en fullt fungerande metod, när kunskapen om effekterna och framför allt riskerna fortfarande är så ofullständiga.

Vi vänder oss också starkt mot att havbaserade åtgärder sätts i ett motsatsförhållande till det som redan görs för att minska näringsläckaget från land. Det stämmer att fosforutsläppen från land har minskat kraftigt. Men som så ofta när det handlar om havets ekosystem finns det en lång tidsförskjutning mellan åtgärd och resultat.

De första positiva tecknen på återhämtning började faktiskt synas i havet för bara några år sedan. Med tiden kommer den positiva trenden att bli allt tydligare. Internbelastningen är ett symptom på för stora näringsutsläpp från land. Genom att strypa dessa utsläpp kommer även den interna belastningen med tiden att minska.

För att blåsa liv – riktigt liv – i Östersjön behövs inga stora och riskabla pumpningsprojekt utan ökade satsningar på den typen av landåtgärder som redan har börjat ge resultat.

Christoph Humborg, professor i kustzonens biogeokemi och vetenskaplig ledare, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Bo Gustafsson, docent i oceanograf och enhetschef för Baltic Nest Institute, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Alf Norkko, professor i marinekologi vid Tvärminne Zoologiska Station, Helsingfors universitet

Gun Rudquist, policychef, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Michelle McCrackin, limnolog, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Annika Svanbäck, agronom, Stockholms universitets Östersjöcentrum

Tina Elfwing, föreståndare för Stockholms universitets Östersjöcentrum