Debatt: Anslut Sverige till kärnvapenkonventionen

FN:s kärnvapenförbud trädde i kraft i januari i år. I dagsläget har 86 stater undertecknat och 56 länder ratificerat avtalet, och i mars 2022 äger det första statspartsmötet rum i Wien. Sverige står än så länge utanför avtalet. Detta trots att det finns ett starkt stöd inom det socialdemokratiska partiet för att gå med i det första avtal någonsin som förbjuder kärnvapen.

Kärnvapenmotståndet inom socialdemokratin syns tydligt i det 40-tal motioner som kommit in till S-kongressen och som stödjer en anslutning till förbudet. Ingen motion har inkommit med stöd för motsatsen. Även hos befolkningen i stort är kärnvapenmotståndet betydande. I flera år har Olof Palmes Internationella Center via Sifo undersökt svenska folkets syn på frågan.

Fyra femtedelar, 78 procent, av Sveriges befolkning vill att regeringen ska skriva på förbudet och hela 83 procent av de socialdemokratiska väljarna vill att Sverige ska skriva på FN:s kärnvapenförbud. Samtliga av arbetarrörelsens sidoförbund har ställt sig bakom FN:s konvention om förbud mot kärnvapen; SSU, S-kvinnor, Socialdemokrater för tro och solidaritet, S-studenter och HBT-Socialdemokrater.

Faktum är att det redan finns ett ställningstagande för ett kärnvapenförbud i Socialdemokraternas tyngsta ideologiska grund – partiprogrammet från 2013. Det väger tyngre än det internationella program som ska röstas om under årets kongress.

Partiprogrammet säger att Socialdemokraterna ska verka för en konvention som förbjuder kärnvapen liknande de internationella konventionerna som förbjuder biologiska och kemiska vapen. Detta beslut bekräftades i de politiska riktlinjerna vid kongressen 2017. Socialdemokraterna verkställde sedan beslutet 2017 när de deltog under förhandlingarna om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och därefter röstade igenom avtalet i FN:s generalförsamling 2017. Det innebär att partiledningen inte fullföljer partiets tydliga ambition om ett kärnvapenförbud.

Ett av de motargument som partistyrelsen gett i anslutning till de internationella programmet och kärnvapenförbudet är att det inte finns majoritet i riksdagen för en ratificering. En partikongress bör staka ut partiets linje och inte på förväg säga att regeringen inte kan agera på grund av bristande stöd i riksdagen. Sedan blir det upp till regeringen att med kongressens beslut i ryggen arbeta vidare för att kunna implementera partiets politik.

Diskussionen inom Socialdemokraterna om FN:s konvention om förbud mot kärnvapen är inte helt olik den debatt som fördes om det svenska atombombsprogrammet på 50- och 60-talet. Även då var partiet splittrat. Än en gång måste Socialdemokraterna välja rätt sida av historien. Det är lätt att känna sig maktlös inför stora ödesfrågor. FN:s kärnvapenförbud ger oss möjlighet att själva sätta agendan och välja vilken framtid vi vill se.

Vi behöver inte vänta på kärnvapenstaterna i 50 år till för att börja skapa en värld fri från kärnvapen. Magdalena Andersson och den socialdemokratiska partistyrelsen måste lyssna på den överväldigande partimajoriteten och ställa sig bakom svensk anslutning till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Agnes Hellström ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Annelie Börjesson ordförande, Svenska FN-förbundet.

Åsa Lindström akutläkare och ordförande, Svenska Läkare mot Kärnvapen

Malin Nilsson generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF)