1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Debatt: Behövs en "dom"-reform?

I och med att Lena Lind Palicki utsetts till ny chef för Språkrådet har det på sistone utbrutit en debatt i massmedierna om distinktionen ”de-dem” ska ersättas av ett enhets-”dom” eller inte. Det är en riktig skendiskussion.
De/dem/dom • Publicerad 22 mars 2023
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Författaren Björn Ranelid har helt rätt när han påpekar att dagens skolelever inte är dummare än förr, de kan lära sig skilja på ”de” och ”dem”.
Författaren Björn Ranelid har helt rätt när han påpekar att dagens skolelever inte är dummare än förr, de kan lära sig skilja på ”de” och ”dem”.Foto: Stina Stjernkvist/TT

För det första: Vilket är egentligen behovet av att ersätta de-dem med ett enhets-”dom”? Enligt en Novus-undersökning, som Språktidningen initierade hösten 2022, ville 39 procent av svenskarna fortsätta att skriva ”de” och ”dem”, medan 26 procent ville gå över till ”dom”. Hela 58 procent av svenskarna mellan 18 och 29 år sade nej till en ”dom”-reform.

För det andra: Hur svårt är det egentligen att skilja mellan ”de” och ”dem”? Samma elever förväntas att kunna skilja mellan subjekts- och objektsformerna vad gäller personliga pronomen i tredje person plural i samband med studier av främmande språk, exempelvis engelska, tyska, franska och spanska. Men ”dom”-förespråkarna utgår från att detta är en oöverstiglig uppgift vad gäller elevernas eget modersmål!

För det tredje gynnas inlärningen av främmande språk om de grammatiska konstruktionerna i dessa liknar dem i det egna modersmålet – se ”de” och ”dem” och deras motsvarigheter i engelska, tyska, franska och spanska. Själv har jag haft stor nytta av att presens konjunktiv var levande i min hälsingedialekt, när jag har skrivit texter på tyska, spanska eller franska. Det betyder att jag har varit uppmärksam på detta språkdrag i dessa språk. Omvänt kan avsaknaden av ett visst språkdrag i modersmålet innebära extra svårigheter vid inlärning av ett främmande språk.

För det fjärde heter det att ”dom” idag är allenarådande i talspråket. Det stämmer heller inte. Det finns fortfarande de som använder ”di-dem” i Svenskfinland och i Sydsverige. Själv växte jag upp med ett enhets-”döm” till åtminstone 13 års ålder. Dessutom skulle införandet av ett enhets-”dom” fjärma rikssvenskt skriftspråk från danskt och norskt skriftspråk, som båda har separata subjekts- och objektsformer.

För det femte påstås det att ”de-dem” fungerar som en ”klassmarkör”. Detta är en idiotförklaring av arbetarklassen på samma sätt som påståendet om dagens elevers förmenta oförmåga att skilja mellan ”de-dem” är en liknande idiotförklaring. Här instämmer jag helt med Björn Ranelids retoriska fråga i SvD: ” Fler än en miljon svenskar i den gamla folkskolan lärde sig den svenska grammatiken. Är eleverna i dag dummare än vad de var förr?”

””Är frågan om avskaffandet av ”de-dem” i skriftspråket svenska språkets ödesfråga? /.../ Det enda fenomen som hotar svenska språkets ställning i Sverige är engelskans expansion på svenskans bekostnad.””
Per-Åke Lindblom, Språkförsvaret

För det sjätte står företrädarna för ett enhets-”dom” för en vulgärdeterministisk syn på språkutveckling. De menar att det är oundvikligt att ”de-dem” kommer ersättas med ett enhets-”dom”. Jämförelsen med verbens pluralformer, som avskaffades i skrift i anslutning till andra världskriget, är falsk. Verbens pluralformer var stendöda i talspråket sedan länge.

Slutligen: Vilket är egentligen syftet med denna kampanj? Är frågan om avskaffandet av ”de-dem” i skriftspråket svenska språkets ödesfråga? Hotar bevarandet av denna distinktion svenska språkets överlevnad? Det enda fenomen som hotar svenska språkets ställning i Sverige är engelskans expansion på svenskans bekostnad.

Per-Åke Lindblom, Ordförande för Språkförsvaret