GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Debatt: Eftersnack till söndagens match

Hur gick det? Jag förespådde här i Sydöstran några saker inför matchen i söndags, Agendas specialsändning om gängkriminaliteten.
Publicerad 13 december 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Polisprofessorn Bo Wennström recenserar Agenda - och sina egna förutsägelser.
Polisprofessorn Bo Wennström recenserar Agenda - och sina egna förutsägelser.Foto: Staffan Claesson

Jag påstod något fräckt utifrån mina kontakter i förväg med redaktionen att SVT skulle ”köra i diket” att vissa personer skulle vara med som forskare och andra inte. Hade jag rätt?

Först något om upplägget. Gängkriminaliteten skulle alltså diskuteras och partiernas rättspolitiska talespersoner formulera sina ståndpunkter utifrån åtta experters uttalanden över fyra teman. Meningen enligt redaktionen var att partierna inte skulle debattera.

Och utan debatt blev det så där ”mysigt” igenkännbart från hur Veckans brott somnade in efter att bråkstaken Leif GW Persson lämnat programmet. En samling rättänkande experter och för dagen disciplinerade politiker. Första halvlek var minst sagt sövande.

Experterna sa saker som vilken person som helst med Googel med lätthet skulle kunna googla fram. Programledarnas nogsamt i förväg nedskrivna frågor varken provocerade eller ledde till särskilt mer klokskap, exempelvis den om man skulle ”sätta dit partydrogarna hårdare”.

Det är en märklig trend att politiker inte ska debattera, eller tjafsa och peka finger åt varandra som det heter. Jag tror att man därmed förlorar en del av politikens väsen. Inför val och i allmänna debatten är det viktigt att de politiska partierna just söker konflikt. Formulerar skillnaderna och klargör grunden för sin politik inför väljarna om varför just de ska få makten.

Sedan, när val har skett, är det dags för kompromisser, samarbeten, allianser. ”Bråk och tjafs”, som de kallas, utifrån ideologi och tydliga alternativ är bra för demokratin och en del av hur demokrati fungerar.

I varje matchreferat krävs en nogsam analys av laguppställningen. Politikerna var givna. Men forskarna, hade man valt rätt personer? Jag ska erkänna direkt att jag hade fel på en punkt. Jerzy Sarnecki var inte med. Däremot hade man i hans ställe satt in den lika svävande look a like-professorn, vad gäller åsikter och ordval, Filipe Estrada.

I övrigt, det spelade inte så stor roll vad forskarna sa. Som de mycket intressanta påpekandet från av Sven Granath om vikten av kvalificerade och erfarna mordutredare. Det föll obemärkt till studiogolvet och plockades inte upp av någon.

För att diskutera just ”pojkarna” som skjuter, mördar och förstör hade det behövts någon med lite mer expertis på människor, individer, inte bara sociologi, strukturer och abstrakt prat om ”maskulinitet”. En forskare som utifrån kända fakta kunde skaka om lite och berätta hur lite exempelvis fattigdom i verkligheten har inverkar på att någon blir kriminell. Väldigt liten.

När det gäller skolan, som alla prisar, borde någon reda ut skillnaden på ett samband och ett orsakssamband. För att kriminella ungdomar inte slutför skolan och har problem i skolan betyder det inte att skolan är lösningen på deras problem. Det kan mycket väl vara så många gånger att det är samma grundproblem som orsakar både misslyckandet i skolan och kriminaliteten. Skolan som vaccination mot kriminalitet är nog i mycket en välvillig illusion. Man lägger en för tung börda på skolan.

Underliggande i hela programmet fanns också frågan om välfärden och de utsatta områdena. Är det så att om vi bara lagar revorna i välfärden och minskar klyftorna så kommer problemen att lösa sig?

Jag har ett favoritcitat från en statlig utredning på 1980-talet som konstaterar att trots att Sverige då under en tid stått på toppen vad gäller välfärd et cetera hade vi samtidigt en ökande brottslighet:

”Utvecklingen under senare decennier med betydande insatser inom exempelvis social- och arbetsmarknadspolitiken parallellt med den under samma tid starkt ökade brottsligheten ger en klar indikation om att förbättrade ekonomiska och sociala förhållanden allmänt sett inte medför minskad brottslighet.” (SOU 1986:13 s.14)

”Tyvärr det är den bistra sanningen, generella välfärdssatsningar är ingen patentmedicin för minskad brottslighet. Därmed inte sagt att man inte ska förbättra samhället.”
Bo Wennström

Tyvärr det är den bistra sanningen, generella välfärdssatsningar är ingen patentmedicin för minskad brottslighet. Därmed inte sagt att man inte ska förbättra samhället.

Fick jag då rätt i min förutsägelse att SVT skulle köra i diket med sin särskilda satsning på gängkriminaliteten? Det var lite väl drastiskt uttryckt, ett stilla haveri är nog bättre eller en retsam pyspunka.

För min del hade jag nog tyckt att det hade varit bättre om politikerna hade fått vara politiker. Fått peka lite finger, slänga lite käft och tala om varför de brinner just för sina ståndpunkter och tycker illa om motståndarnas!