GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Debatt: En dålig lyktstolpe

Lafferkurvan används av högern likt en berusad använder sig av en lyktstolpe. Det är en dålig stolpe då berusningsgraden är hög.
Publicerad torsdag 16:34
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Lafferkurvan” är en dålig lyktstolpe att luta sig emot.
”Lafferkurvan” är en dålig lyktstolpe att luta sig emot.
Foto: Gunnar Lundmark / TT /

Lafferkurvan är en teoretisk konstruktion som i en matematisk graf visar en optimal skattesats där skatteintäkterna av arbete maximeras. Utgångspunkten är ett progressivt och högt inkomstskattesystem liksom tanken att 0% respektive 100% inkomstskatt ger 0 i skatteintäkter, och idén att det finns en ideal punkt på kurvan som maximerar statens intäkter.

Upphovsmannen Arthur Laffer var nationalekonomisk rådgivare åt Reaganadministrationen och drev de gigantiska skattesänkningarna i USA på 1980-talet. Men i stället för en stimulerad utbudssida uppstod gigantiska underskott och kraftiga nedskärningar, samt ett mer orättvist system för inkomstskatt.

Medianlönen i Sverige är 300 000, brytpunkten för statlig skatt ligger på 523 000. Vid inkomster över 640 000 är marginalskatten 55%. Knappt 5 % av befolkningen hör till den senare gruppen.

Det är främst här och uppåt som Lafferkurvans s k dynamiska effekter kan uppstå. Det landar således i att vissa inom denna mycket lilla grupp, kanske börjar arbeta mer.

”Men den strukturella (stora) delen av den öppna arbetslösheten i Sverige idag beror inte på att inkomstskattetrycket är för högt, utan på att efterfrågan på arbetskraft är för låg.”
Peter Östling

Men den strukturella (stora) delen av den öppna arbetslösheten i Sverige idag beror inte på att inkomstskattetrycket är för högt, utan på att efterfrågan på arbetskraft är för låg. ”Laffer” är ett politiskt grepp för att sänka skatten på inkomst för de som är mest välavlönade, en ren högerpolitisk värdering, med avsaknad av evidens och timing. Ett av skälen till att vänstern generellt avvisar den som förklaringssats och som idémodell till skattereformer.

Teorin är grovt förenklad, debatten okunnig och svårigheten att beräkna reformvärden med stöd i kurvan oöverstigliga. Att beräkna efterfrågan på en stapelvara låter sig göras mycket mer linjärt än att beräkna efterfrågan på pengar via arbete på en imperfekt arbetsmarknad (arbetslöshet).

”Laffer” kräver att man bekantar sig med tekniskt ekonomiska begrepp som skattebaselasticitet, paretoparameter, marginell självförsörjningsgrad, m fl. Det är där det bränner till och i de brännpunkterna blir kurvans förträfflighet inte så förträfflig längre - vid en helhetsanalys. Tyckarna från höger behärskar inte dessa begrepp, men de tycker ändå.

Skattereformen 1971, som fick kvinnorna att börja förvärvsarbeta, och 1991, då marginalskatten nedsattes till 50%, gjorde upp med vår Pomperipossa. Sverige har sänkt skatten med 10% av BNP sedan dess (400 Ma SEK) och idag har vi ett mer regressivt system.

Ett sådant system i ett samhälle med stora behov av offentliga satsningar redan för återtagande, och hög arbetslöshet, kan inte åberopa Laffer som idé för att öka statens intäkter genom skattesänkning som ökat incitament för arbete. De dynamiska effekterna riskerar helt att utebli och då har vi Svarte Petter på den hand som ska hantera krisen efter pandemin med bl a 200 000 långtidsarbetslösa.

Det är det totala skattetrycket i relation till det offentliga utbudet av allmänna tjänster, och dess prissättning, som måste vägas samman. ”Laffer” lurar den berusade på även detta.

Att finansiera skattelättnader eller ökade offentliga utgifter, med att på förhand räkna hem dessa dynamiska effekter i intäktsbudgeten, är en riktig dålig lyktstolpe, som bara riskerar att flytta baksmällan till våra barn, för den kommer att gå av!

Peter Östling