Debatt: Nej till minimilöner
Det är lätt att skriva under på tankarna bakom en gemensam europeisk minimilön. Många länder i Europa har drygt tio år efter finanskrisen inte återhämtat sig. Löneklyftorna ökar och rapporterna om lönedumpning och ovärdiga lönevillkor blir allt fler.
För LO är det prioriterat att lönerna i Europa höjs. Det är alltså inte målet, utan metoden som vi motsätter oss. För att stärka arbetarnas trygghet i Europa krävs regler som respekterar alla arbetsmarknadsmodeller – även den svenska, där parterna bestämmer lönen i kollektivavtal. En modell som EU tidigare lovat skydda.
”Det är väl känt att lönerna är högre i länder där lön regleras i kollektivavtal. I Sverige jobbar 90 procent av alla löntagare på en arbetsplats med kollektivavtal.”Thomas Olsson och Carin Wallenthin, LO
Det är väl känt att lönerna är högre i länder där lön regleras i kollektivavtal. I Sverige jobbar 90 procent av alla löntagare på en arbetsplats med kollektivavtal. Genom det hålls lönerna uppe även på företag som ännu inte omfattas av avtal. Och det har bidragit till att reallönerna ökat på hela den svenska arbetsmarknaden.
Att kollektivavtal är det bästa sättet att reglera lön på, delar förvisso EU-kommissionen. Men deras lagförslag innebär stora risker för hela den svenska partsmodellen. Det lägger grund för en EU-rättslig arbetsmarknadsmodell och statlig inblandning. EU tar med andra ord ett tydligt kliv mot ökad överstatlighet på områden som parterna i Sverige sköter själva. Det är oacceptabelt.
Även om EU-kommissionen har lagt till skrivningar som är avsedda att skydda länder där parterna ansvarar för lönerna, så är vår slutsats att de inte alls erbjuder ett vattentätt skydd. Tvärtom riskerar förslaget att ge långtgående negativa inverkningar på vår modell. Dessutom vet vi att EU-kommissionen aldrig kan ge oss garantier. Det är EU-domstolen som tolkar hur lagar och regler ska följas – och erfarenheterna från Laval-domen förskräcker.
I förslaget finns också regler om att minimilönenivåerna ska vara ”rimliga” och att en nationell myndighet ska rapportera till kommissionen om nivån på de kollektivavtalade lönerna, och hur de når upp till kravet på rimlighet. Något helt främmande för oss. Lönerna blir nämligen rimliga just därför att de förhandlas mellan jämnstarka parter; fack och arbetsgivare. Det är ingenting som en myndighet ska bedöma åt oss.
Skulle lagstadgade minimilöner införas finns risk att arbetsgivarna på sikt skulle hänvisa till just minimilönen. Det ”lönegolv” som EU vill sätta kan då i stället bli ett ”lönetak”. Med andra ord, stor risk för sänkta lägstalöner.
Ytterst handlar rätten om hur vi sätter löner på arbetsmarknaden om demokrati. Att tvinga fram en modell där politikerna och staten lägger sig i lönebildningen underminerar hur Sverige har valt att organisera arbetsmarknaden. Det riskerar att minska förtroendet för EU – och hotar hela den svenska kollektivavtalsmodellen, vår nuvarande flexibla och branschanpassade lönesättning.
Vi kräver att det löfte Sverige fick när vi gick med i EU 1994, hålls. Bindande regler för minimilöner skulle vara ett brott mot det löftet. Dessutom har EU ingen rätt enligt EU:s grundlag att lagstifta om lön. Klåfingriga politiker: håll er borta.
Thomas Olsson, ordförande för LO-distriktet i Småland och Blekinge
Carin Wallenthin, distriktschef för LO-distriktet i Småland och Blekinge