Debatt: SD får hjälp snygga fasaden

SD bildades 1988 av personer med bakgrund i nazism, vit makt-rörelse och sydsvenska missnöjespartier. Åkesson gick med i partiet under mitten av 1990-talet ungefär samtidigt som den tidigare nazisten Anders Klarström slutade som partiledare.

Inför valet 2014 förklarade Jimmie Åkesson att det rådde ”nolltolerans” inom partiet mot extremism och rasism. Men som bland annat tidskriften Expo visat har rasistiska, islamofoba och homofoba påståenden fortsatt att flöda. Det är sant att partiet uteslutit en flera av de personer som gjort dessa uttalanden, men i andra fall har kritiken sopats under mattan och personerna har fått behålla sina positioner.

SD är idag inte samma parti som när det bildades. Delar av den grövsta retoriken har rensats bort. SD har också tagit starkt intryck av partier med andra rötter, inte minst av Dansk Folkeparti.

Samtidigt har SD visat sig oförmöget att göra upp med sin historia. De gamla rottrådarna är inte avklippta och Jimmie Åkesson är ovillig att diskutera vad det var för ett parti som han en gång anslöt sig till.

I SD:s principprogram hålls två personer fram som ideologiska förebilder, britten Benjamin Disraeli och den svenska ideologen och författaren Teodor Holmberg.

I slutet av sitt liv, 1934, skrev Holmberg en artikel i Nationell tidning, utgiven av Sveriges Nationella Förbund (SNF), som rönt stor uppmärksamhet. Holmberg drömmer om att en ny ungdomsrörelse ska bidra till att omforma människan, att stärka hennes flit, energi och begåvning, något som i sin tur ska leda fram till ett bättre samhälle. Holmberg berättar varifrån han har fått idéerna:

”För egen del känner jag mig åtskilligt ganska mycket tilltalad av vad Hitler gjort och representerar. Han har ej endast förvandlat Tyskland från att vara ett i många fall sedan gammalt djupt splittrat rike till ett enda helt och hållet sammanhållet sådant. Han har också förmått att svetsa ihop tyskarna inåt till ett folk, fyllt av strålande entusiasm inför nya ideal. Han har i alla klasser, även hos de mest konservativa människor, framkallat ett hittills ej skådat sinne för samfällt broderskap: alla tyskar vilja hjälpa varandra; men offrar i ej ringa mån det egna för det gemensamma.”

Det är emellertid inte troligt att SD kommer att skriva en seriös vitbok eller stryka referenserna till Holmberg i principprogrammet.

Vad som nu händer är att SD får understöd av Moderaterna och KD med att snygga till fasaden. Påminnelser om SD:s rötter och beskrivningar av vilka SD idag ser som sina ideologiska förebilder viftas undan och påstås sakna relevans för den dagspolitiska debatten.

Detta reser flera konkreta frågor som framför allt Kristersson och Bush borde svara på: Vore det inte passande om SD strök bort Holmberg ur sitt principprogram? Borde inte SD göra en grundlig genomlysning av partiets historia?

Eller menar M och KD att sådana ideologiska referenser saknar betydelse och att det endast är sakpolitiken som är av intresse?

Mats Wingborg, journalist och författare, aktuell med boken ”Blåbrunt Sverige. Så påverkas du om högern vinner valet” (Verbal)