GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Debatt: Svensk höger bör lära av Tyskland

På söndag den 26 september är det val i Tyskland. Mycket talar för att en ny regering kommer att bildas där Socialdemokraterna (SPD) utgör basen, men detta är ännu osäkert.
Publicerad 24 september 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Lär av Angela Merkel högern!
Lär av Angela Merkel högern!Foto: Stefan Sauer

Vad vi däremot vet säkert är att den tyska borgerligheten inte kommer att bilda regering med det högerradikala partiet Alternativ för Tyskland (AfD). Den tyska borgerligheten med kristdemokraten Angela Merkel i spetsen valt en annan väg än Moderaterna och KD i Sverige.

I och med att Merkel vägrar att ta i AfD med tång har partiet inte heller det partiet fått utrymme i den politiska debatten. Merkels strategi har snarast varit att nonchalera AfD och inte låta partiet styra dagordningen.

M och KD:s förflyttning i Sverige har däremot skett så snabbt att många har glömt hur det såg ut efter valet 2018. Då var direktivet från den moderata partiledningen att partiet inte ens på kommunal nivå skulle inleda samarbeten med SD.

En handfull kommuner i södra Sverige trotsade förbudet, men de flesta följde det och satsade hellre på blocköverskridande samarbeten än på att göra sig beroende av SD. Idag är läget helt annorlunda. Moderaterna, KD och sedan en tid även Liberalerna hoppas på att få styra Sverige med stöd av SD efter valet 2022.

Skillnaden i strategi mellan M-KD-L och det tyska Kristdemokraterna kan knappast förklaras av att SD och AfD bör behandlas på olika sätt. Självklart finns skillnader mellan dessa båda partier, men det som är mest slående är likheter i åsikter och tonläge.

Båda partierna vill ha en nettoutvandring, båda är starkt islamofoba, båda vill göra upp med det vänster-liberala etablissemanget inom kulturen och både nyttjar en grov och främlingsfientlig retorik. Ledningarna inom partierna uppfattar också sig själva som likartade. Åkesson kallade nyligen AfD för ett ”systerparti” som kommer att skapa ”stabilitet” i Tyskland.

”Nej, den stora skillnaden är istället att de tyska kristdemokraterna har en annan attityd till högerradikala partier än M-KD-L i Sverige.”
Daniel Suhonen och Mats Wingborg

Nej, den stora skillnaden är istället att de tyska kristdemokraterna har en annan attityd till högerradikala partier än M-KD-L i Sverige. I Tyskland är svaret att inte ge ett AfD inflytande. I Sverige är M-KD-L öppna för ett samarbete med SD för att kunna ta den politiska makten.

I ett europeiskt perspektiv sticker M-KD-L ut. I Tyskland hävdar Merkel att det inte går att samarbeta med AfD. I Frankrike vill högerpartiet Republikanerna inte samverka med Marine Le Pen i Nationell Samling (tidigare Front National) och i grannländerna Norge och Finland har försöken till samarbeten med högerradikala partier slutat med fiasko. Nu är det hög tid att Kristersson, Bush och Sabuni ger svar på två frågor: Vad anser de om Merkels fördömande av AfD? Och vilka slutsatser drar de av borgerlighetens misslyckade samarbeten med högerradikala partier i Norge och Finland?

Daniel Suhonen, chef fackliga idéinstitutet Katalys

Mats Wingborg, fristående utredare och författare till boken Blåbrunt Sverige (Verbal 2021)