Debatt: Vad är frågan? Staten är svaret ...

Men det handlar om mycket stora investeringar och om det ska bli några nya reaktorer måste därför staten gå in och ta en betydande del av den finansiella risken.

I förslaget från utredaren nyligen föreslås att staten lånar upp 75 procent av det kapital som krävs för att bygga reaktorerna. Det motsvarar 300 miljarder kronor för fyra konventionella reaktorer.

Vi hör regelbundet larm om vårdpersonalens arbetsmiljö, om orimliga väntetider och om ojämlik tillgång till vård i olika delar av landet. Inte sällan beskrivs en ökad statlig styrning som en lösning.

Regeringen har tillsatt en kommitté som ska analysera ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården.

Men skulle staten vara en bättre arbetsgivare än regionerna? Finns det inte en risk att det blir svårare för invånarna att kunna påverka besluten och utkräva ansvar?

Också vad gäller folkbildningen ropas på staten genom att Folkbildningsrådet skulle ersättas med en myndighet. Bakgrunden är ökade krav på redovisning, transparens och revision, men risken är att vi begränsar folkbildningens frihet.

Nästa sommar kan ett nytt lönegolv träda i kraft vilket motsvarar 100 procent av medianlönen för arbetskraft från länder utanför EU, motsvarande 35 600 kronor.

Bland mängden av organisationer som har ifrågasatt regeringens förslag finns Saco, TCO, Arbetsgivarverket och inte minst företag samt organisationer som företräder företagare.

Nej, jag tror inte att staten är lösningen på allt. Den svenska lönebildningsmodellen innebär att det är parterna som ska bestämma löner på svensk arbetsmarknad och kommunal självstyrelse betyder att kommuner och regioner sköter sina frågor med en stor handlingsfrihet.

Ann-Therése Enarsson, vd för Futurion – tankesmedjan för framtidens arbetsliv