Fel att påstå att skogen utarmas
Det hör till spelets regler att ledare i politiskt profilerade tidningar hugger på andra politiska partier. Det har undertecknad ingen synpunkt på men det är däremot väldigt olyckligt när man använder skogen som tillhygge och då med ett antal påståenden som är antingen direkt felaktiga eller grovt vinklade.
Låt oss börja med kalhyggen och den svenska skogstillväxten. En avverkningsyta i södra Sverige är i medeltal 2,6 hektar det vill säga ungefär lika många fotbollsplaner i storlek. Den europeiska definitionen på kalhygge är 4 hektar det vill säga de flesta avverkningar i södra Sverige går inte ens in i definitionen på ett kalhygge. Skogstillväxten är större än avverkningen vilket innebär att mängden skog i våra skogar ökar varje år. Detta mäts av statliga riksskogstaxeringen och är officiella siffror.
Ledarskribenten påstår att vi avverkar stora naturvärden och ger intrycket av att skogen utarmas. Riksskogstaxeringen mäter också hur mängden gammelskog utvecklas. Gammelskog definieras som skog över 180 år. I dessa data ser man att mängden gammelskog i hela Sverige även södra Sverige ökar varje år. Eftersom skogsbruket i Södra Sverige i mycket stor omfattning är certifierat enligt FSC och PFSC så görs kontinuerligt revideringar av hur skogsbruket sköter sig. En central parameter man tittar på är om avverkning sker av skyddsvärda områden. Sådana anmärkningar är mycket få. I ledaren framställs dessa certifieringar som opålitliga. Det är anmärkningsvärt med tanke på att de organ som certifierar och inspekterar är desamma som hanterar livsmedelssäkerhet, sjösäkerhet med mera.
Vidare påstås att endast två procent av skogen är skyddad. Verkligheten är att nästan 30 procent av skogen i södra Sverige är skyddad antingen via reservat, lagstiftning eller frivilliga avsättningar. Detta har nyligen utretts av riksdagen, vilket lett fram till ett riksdagsbeslut om att rätt siffra är cirka 30 procent när man lägger ihop offentligt skydd och privat skyddad mark.
Man ondgör sig också över att nyckelbiotopsinventeringen avslutats. Om vi lägger ett historiskt perspektiv på de naturvärden som vi idag skyddar via reservat eller frivilliga avsättningar så härstammar en stor del av dessa från områden där skogsägarna vägrade följa de statliga direktiven under mitten på 1900–talet. Staten krävde då att dåliga skogar skulle huggas ner och nyplanteras. Kraften att skapa naturvärden är stark bland skogsägare och den är frivillig. Ett system där man straffar skogsägare genom att ganska godtyckligt registrera områden som nyckelbiotoper vilket är lika med avverkningsförbud utan ersättning riskerar därför istället att få till följd att områden som skulle kunna utveckla naturvärden sköts på ett sådant sätt att detta inte sker.
Skog är samtidigt en fantastisk källa till förnyelsebara material där vi idag tillverkar byggnadsmaterial, förpackningsmaterial, fordonsbränsle och mycket mera. Med det klimathot vi idag har måste vi våga använda de 70 procent av skogsmarken som används för produktion där vi ersätter fossila råvaror och bränslen. Det är på detta sätt som vi kan minska vårt koldioxidavtryck. Viktigt att förstå är att när vi avverkar mogen skog maximerar vi också bindningen av koldioxid. När man simulerar detta ser man att skog som avverkas vid 70 – 80 års ålder binder maximalt med koldioxid medan skog som får stå till 200 år endast binder något mera än hälften så mycket per år.
Avverkning av skog kan upplevas som ett stort ingrepp. När man följer sin skog blir det en naturlig utveckling där den äldre skogen varje år ersätts av nya områden som går från ungskog till äldre skog. Ett naturligt kretslopp.
Låt oss ha en nyanserad och faktabaserad diskussion om hur vi utnyttjar potentialen i skogen!
Hans Berggren
Gungvala
