GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Insändare: ”De som vill hjälpa mamma är inte rövslickare”

Vad kallar man någon som hånar fattigpensionärer?
Publicerad 29 november 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
De som försöker hjälpa fattigpensionärerna ska inte kallas rövslickare.
De som försöker hjälpa fattigpensionärerna ska inte kallas rövslickare.Foto: Pontus Lundahl/TT

I en ledare 26 november kallar Stig-Björn Ljunggren det parti som gjort sitt yttersta för att förbättra situationen för våra fattigaste pensionärer (jag citerar): ”Rövslickare", "Jesusfigurer" och som enligt honom ska "Sona sina försyndelser" och vara ”Timida”.

Begrepp och ord som möjligen har förekommit historiskt då borgarna försökte att hålla tillbaka arbetarklassen i ett försök att förbehållslöst behålla den ekonomiska makten.

Dessutom är den politiska chefredaktör på Sydöstran oerhört dåligt insatt i hur många som jobbat ett helt liv faktiskt har det ekonomiskt, det är smärtsamt beklämmande, man förväntar sig mer av en socialdemokratisk mediarepresentant!

Min mamma började som 16-åring arbeta och gjorde så till en ålder av 75 år. Större delen av sitt förvärvsliv arbetade hon som vårdbiträde – efter att hon gått i pension städade hon ytterligare 10 år hos andra familjer för att ha råd att köpa mat. När hon slutligen förlorade synen och hennes diabetes försämrades drastiskt fick hon sluta med denna syssla.

De sista 10 åren i hennes liv levde hon under existensminimum och när hon gick bort konstaterade läkaren att hon led av svår näringsbrist, och det fanns ingen mat i kylskåpet.

Som stolt arbetarkvinna ville hon inte ta emot allmosor av oss andra i familjen, hon svalt alltså hellre ihjäl. Detta är verkligheten för många fattigpensionärer i Sverige just nu.

”Som stolt arbetarkvinna ville hon inte ta emot allmosor av oss andra i familjen, hon svalt alltså hellre ihjäl. Detta är verkligheten för många fattigpensionärer i Sverige just nu.”
Medborgarrösten

Min mamma jobbade hela livet, hon arbetade alltid minst halvtid även när vi tre barn var små. När hon gick i pension fick hon ut 8 200 kr (när skatten var dragen). Hon representerar en av alla de fattigpensionärer i Sverige, och framför allt alla de kvinnor, som inte lever ett värdigt liv efter ett långt och slitsamt arbetsliv.

Att det blåbruna blocket menar att de som har mest ska ha mer – det är inget nytt, så har alltid de borgerliga resonerat eftersom de velat sko sig på arbetarklassen. Det nya är att en politisk chefredaktör för en socialdemokratisk dagstidning skriver följande (jag citerar):

”Vårt välfärdssystem bygger på att folk arbetar, betalar skatt och sedan får tillbaka vad de behöver, och ofta i proportion till hur mycket de betalat in.”

Han menar alltså att pensionärer som min mamma (de som arbetat hårdast och haft lägst löner) får skylla sig själv när de som pensionärer inte längre kan försörja sig.

Stig-Björn Ljunggren kallar vänsterpartiet som förhandlat fram en bättre pension till de 700 000 pensionärer i Sverige med lägst pension för ”rövslickare”.

Jag undrar vad man ska kalla en person som på ett så grovt sätt angriper ett parti som vill sådana som min mamma väl? Vilka epitet skulle man vilja ge en sådan person?

Medborgarrösten

Stig-Björn Ljunggren svarar direkt:

Min rekommendation är att ”Medborgarrösten” läser vad jag skrivit. Lite läsförståelse är bra att ha. Men låt oss återkomma till pensionerna, för det är en viktig framtidsfråga.

Stig-Björn Ljunggren, politisk chefredaktör Sydöstran