Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Insändare: Hur får vi kvinnofrid?

Nu uppmärksammar alla medier det dödliga våldet mot kvinnor.
Birger Jarl instiftade kvinnofrid. Nu är det dags att genomföra det också.
Birger Jarl instiftade kvinnofrid. Nu är det dags att genomföra det också.
Foto: Bertil Ericson / TT
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Men nu är alla partier på och kräver högre straff och fotbojor i tidigare skeden. Jag måste säga att jag blir glad men ändå misstänksam. Gäller det att positionera sig inför kommande val? Finns det partier som vet att våld, hårdare tag och straff ger positiv utdelning i form av röster i val.

Självklart är det positivt om vi nu uppnått det stadium som överensstämmer med talesättet – spottar man tillräckligt länge på en sten blir den till slut blöt.

Om vi har uppnått det stadiet nu, gäller det att vi vet vad som är nästa steg att ta förutom att bistå i det absoluta krisskedet för att uppnå kvinnofrid. Den här frågan har av och till sysselsatt min hjärna mer eller mindre under mitt vuxna liv.

I min bok ”Världen är det som vi gör den till”, berättar jag om min uppväxt och skildrar min mammas uppbrott ifrån min pappa efter misshandel. Frågan jag ställt mig många gånger, sedan hon gick bort – Vad var det som fick henne att bryta upp? Tyvärr ställde jag inte den frågan till henne när hon levde.

Men utifrån den frågeställningen har jag tänkt. Finns det undersökningar och forskningsrapporter, som visar vad som får kvinnor att ta steget och bryta upp? Vad får vissa kvinnor att gå vid första slaget medan andra blir kvar i förhållanden tills det är för sent. Fick de som lämnade i tidigt skede stöd och hjälp och i så fall av vem och på vilket sätt.

"Vad får vissa kvinnor att gå vid första slaget medan andra blir kvar i förhållanden tills det är för sent."

En annan fråga jag funderat mycket över är de ekonomiska förutsättningarna för att kunna bryta upp. Under 90-talet var jag ordförande i det Socialdemokratiska Kvinnodistriktet. Självklart var kvinnomisshandel ett ämnesområde som upptog en hel del tid, diskussioner och engagemang i vårt distrikt.

Vi drev bland annat att alla kommunerna i länet skulle ge ett stöd till kvinnojourerna på minst 10 kronor per kommuninvånare. Ett annat spår som vi diskuterade och försökte finna en lösning på var ekonomin för de kvinnor som var beredda att bryta upp ifrån ett förhållande. Inte sällan låser mannen kvinnans handlingsutrymme just genom ekonomiska förehavanden.

Efter alla de år som kvinnofrid funnits med i mitt tänk och genom politiska handlingar tillsammans med andra givit en del av de resultat vi har idag, menar jag att vi nu måste ta del av de forskningsresultat som finns.

Eller vad är det som ger ett så bra resultat att en 0-tolerans accepteras och kan bli verklighet?

Angela Sandström