Insändare: Jimmie Åkessons svarta blick

Allt det fina vi hade, gemenskapen,

allt vi gjorde tillsammans, allt vi delade och

alla sångerna vi sjöng tillsammans på kvällen

vid brasan, medan raggsockorna torkade

Då, när det fanns ett VI som var 157 mil långt

och tusen kyssar djupt

Kanske är det ilska, kanske raseri

över det som kommit istället,

kanske ser han klibbiga bilder av

skräpiga torg där en grå vind drar mellan höghusen,

och mammorna samlas, lutar sig mot varandra,

samtalar på språk han inte förstår

medan deras söner drar runt i flockar, kastar stora stenar

på bussen som passerar, springer sedan

som kaniner över gräsmattorna,

uppfyllda av drömmer om gangsterkarriären

Kanske är det äkta, kanske är det teater,

jag vet inte, men i teven ser jag Jimmies svarta blick

när han vänder sig mot statsministern och väser:

Det är DU som splittrat landet.

Jag känner igen den blicken

från de sorgligaste och mörkaste kapitlen

i 1900-talets historia

Per Nilsson