Insändare: Karlskrona ska frambesvärja större befolkning
I en region, som haft ungefär samma folkmängd i hundra år, ska Karlskrona öka sin andel från mindre än hälften till två tredjedelar. De konkreta inslagen är att göra det svårare att bo på Trossö och ha bil, samt en bomässa för 50 miljoner. En bomässa är idag inte överväldigande visionärt. Strategerna har skådat in i backspegeln snarare än framåt.
Gick det bra med en bomässa 1993, ska det väl bli bra 2025. Skillnaden är att då hade man ett konkret och internationellt intressant problem att lösa: omvandlingen av ett militärt område till civil verksamhet och bostäder. Nu ska man bygga för en ”innovationshub” och liknande diffust fluff.
””Ambitionen att ”sätta kommunen på kartan” brukar vara ett säkert katastrofrecept.””Lars Emmelin
Ambitionen att ”sätta kommunen på kartan” brukar vara ett säkert katastrofrecept. Men vi ska kanske vara tacksamma om samhällsplaneringen inriktas på spektakulära byggnader och inte mot tomteland eller kamelcenter.
Karlskronas politiker kanske skulle ta en tur till Holstebro på Jylland. Där har man sedan sextiotalet drivit en konsekvent och framgångsrik kultur- och skolpolitik. Utgångspunkten var, och är, frågan vad som gör en ort bra att leva och verka i. Politiken har fokuserat på innehåll och kvalitet. Karlskrona satsar på yta med ett dysfunktionellt kulturhus med löjeväckande pretentioner.
Skolpolitiken här fokuseras också på symboler. Engelska Skolan ska gynnas trots att efterfrågan tydligen inte är större än att man inte lyckats fylla ett IB-program. Varken kulturpolitiken eller skolans utveckling drivs av strategi utan enbart av projekt och tjänstemännens infall. Ett utmärkt exempel är att centralisera skolkök på bekostnad av matkvalitet.
Strategin verkar förutom blickar i backspegeln drivas av avundsjuka gentemot Växjö och Kalmar, vars tillväxt antas bero på att man byggt mera bostäder. Visst flyttar dagens aktiva pensionärer till bra livsmiljöer. Det tåget missade man i Karlskrona för många år sedan när man släppte satsningar på bostäder för den gruppen. Yngre och medelålders flyttar för jobb och studier.
Jobb skapas inte av luftiga strategier och Karlskrona kan inte konkurrera med Växjö om studenter. Inget ont om BTH. Profilering ingick i uppdraget, men tekniska utbildningar har begränsad dragningskraft oavsett om de är bra.
Det visas av att ett av Högskolans mest framgångsrika program, fysisk planering, inte egentligen passar i profilen. Ur regional synvinkel är bredd i utbudet viktigt för att locka ungdomar. Det tåget gick när BTH ställde sig utanför Linnéuniversitetet, men man la dessutom ned en del egna utbildningar utanför profilen. Och Karlskrona har länge misskött studentboende, senast med fiaskot i Krutviken.
Inför Karlskronas strategi kan man känna som den skeptiske Hotspur i Shakespeares Henrik IV när Glendower hävdar att han kan kalla fram mäktiga andar: Det kan jag också men kommer de när du kallar?
Lars Emmelin, professor emeritus i fysisk planering, Karlskrona
