GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Insändare: KD brunsmetar sig själva

Det är kyrkan som historiskt tecknat en nattsvart bild av undergång och synd, med kyrkans monopol på förlåtelse och löften om eviga paradis som uppsida för underkastelse och lydnad, något som politiserades redan i begynnelsen.
Publicerad 15 september 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
KD förlorade kampen om familjen. Bild från partiets första valrörelse: Partiordförande Birger Ekstedt, rådman Harald Ljungström och pastor Lewi Pethrus.
KD förlorade kampen om familjen. Bild från partiets första valrörelse: Partiordförande Birger Ekstedt, rådman Harald Ljungström och pastor Lewi Pethrus.
Foto: Ragnhild Haarstad/SvD/TT

Ökad bildning försvagar makten, idag har denna väljarbas helt tappats för kristdemokratin, som söker annan trend. Det enögda sökandet sedan 2015 gör nu att många inom partiet inte känner igen sig, som exempelvis Adaktusson (tidigare vice ordf) som föregående artikel (Sydöstran, 11 september) refererade till. KD är därtill det parti (Novus) som i störst utsträckning menar att ”det går åt fel håll”, mätt över tid. En del av själva definitionen på att vara konservativ!

Den frikyrkliga splittringen samlades i ett parti (KDS) i början av 60-talet, som en reaktion mot att kristendomen som ämne skulle minskas i skolan, mot p-piller, skilsmässor och serietidningar, och med företrädare som Harald Ljungström från pronazistiska SNF. Det gick åt fel håll även då och man ville rädda befolkningen från hotande moralförfall och allmänt fördärv.

Sedan dess har den brokiga samlingen kanat mot den katolska konservativa traditionen (EPP). Den vars kyrka Sverige reformerade mot 1523-1600 och som slutade med seger för protestantismen 1648 med westfaliska freden. Detta parti kallar sig nu progressivt och liberalt! Men förbudspolitik, teknokratisk socialmoralism, censur och patriarkatisk revanschism är varken nydanande eller utvecklande.

KD har förlorat kampen om familjen till den socialliberala feminismen. Barn fostras på förskola och fritids, kvinnan jobbar nästan lika mycket som mannen och föräldraförsäkringen är snart helt delad. Familjen är socialiserad och individualiserad, kvinnan frigjord. Det är bara återförening av flyktingfamiljer som finns kvar inom politikområdet och var dagens KD står i den frågan är väl inte okänt för någon? Okänt är däremot hur man får ihop den positionen med sin marknadsföring av humanism, solidaritet och familj?

Den misslyckade ”brunsmetningen”, står KD faktiskt helt själva för, det är KD:s egna utspel som skapar reaktion internt partiet och i samhällsdebatten. Den funkar kanske på landsbygden, där äldre C-väljare som har tröttnat på Lööfs omöjligheter, kanske delar de mer klassiska bondeförbundsidealen, vilka kunde målas i en ganska brun nyans. SD-orienteringen är tydlig för alla, kärnfrågorna är samma, de nationalromantiska konservativa idealen delade.

I Markaryd där ”alla” röstar på KD är det tre(!) gånger fler som väljer Åkesson före Busch i riksdagsvalet!

”Att inte kristna i mycket högre utsträckning, inte ens prästerna, röstar på KD – är en anmärkningsvärd svaghet på förtroendets marknad.”
Peter Östling

Att inte kristna i mycket högre utsträckning, inte ens prästerna, röstar på KD – är en anmärkningsvärd svaghet på förtroendets marknad. Svenska kyrkan har sex miljoner medlemmar varav nära en miljon aktivt kristna. Dessa senare röstar närmast på den vänstra sidan av mittens rike, och inte på KD! Och man har tappat 150 tusen väljare de senaste åren. Varför då KD?

Det är en analys som saknas och som KD borde företa, istället för att inge denna faktiskt märkliga och intetsägande replik (var det ens en replik?)!

Peter Östling, politiskt obunden samhällsdebattör, Karlskrona