Insändare: Klimatpolitiken är otillräcklig

Även tankesmedjan Global Utmaning vill påskynda omställningen med statliga initiativ i riktning mot en cirkulär ekonomi. Även stora aktörer i det privata näringslivet har siktet inställt på en nödvändig omställning till nollutsläpp och återbruk av ändliga resurser.

Detta är gott och väl men sett i ett längre perspektiv kommer det inte att räcka. Ett annat ekonomiskt alternativ behöver redan nu diskuteras. Den klimatmotiverade omställningen måste ske med stor hastighet och därför med stark tillväxt inom grön och utsläppsfri teknologi under en period på 10-15 år eller så. Men efter den huvudsakliga omställningen måste vi sikta på en ekonomi baserad på nolltillväxt.

Under den era som kallades blandekonomi som varade fram till de tidiga åren på sjuttiotalet, diskuterades i slutfasen att vi gick mot just nolltillväxt, miljö- och resursfrågor stod i centrum. Sedan släppte USA guldmyntfoten, oljekris och stagflation, keynesianismen krisade, Reagan, Thatcher och Milton Friedman utnyttjade möjlighetsfönstret till att avreglera bank- och finansväsende och minska offentlig sektor till förmån för privatiseringar. Sverige fick stora skälvan och följde i samma fotspår, allt för att få den ekonomiska tillväxten att ta fart igen.

Men nu står vi inför vägs ände. Efter klimatomställningen måste vi back to basics. Både John Maynard Keynes och John Stuart Mill ansåg att tillväxten hade sina gränser. Att det fanns en gräns där marknaden tillsammans med staten hade mättat de grundläggande behoven för ett drägligt liv. Sedan gällde det att balansera och försvara detta: Nolltillväxt.

Vad säger Global Utmaning och S-föreningen Reformisterna om detta?

Vad säger övriga partier och facket, är ni med på att börja diskutera avvecklingen av tillväxtparadigmet?

Jens Rundberg och Kjell Dennhag