GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Insändare: Magdalena blir nog bra

Partiet hade tur som valde Stefan, en lugn, målmedveten veteran på förhandlingar och kompromissande. Ingen politisk broiler hade lotsat genom alla kriser och svåra prioriteringar så bra som han.
Publicerad 16 september 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Finansminister Magdalena Andersson (tv) kanske inte är så charmig, men har allt som socialdemokraterna behöver. Medan statsminister Stefan Löfven (th) har gjort ett bra jobb.
Finansminister Magdalena Andersson (tv) kanske inte är så charmig, men har allt som socialdemokraterna behöver. Medan statsminister Stefan Löfven (th) har gjort ett bra jobb.
Foto: Claudio Bresciani/TT

Han har blivit en trovärdig och påläst statsman men är inte tillräckligt bekväm med den politiska debatten som partiledare.

Han har försökt de sina gamla LO-kompisar låta bli SD, men höjer brösttonerna så högt, att han riskerar att inte få tillbaka några. Dom allra flesta som röstar på SD är inte gamla nazister.

S har vant sej vid vara ett stort regeringsparti och alltid haft många olika intressegrupper. För oss äldre var det naturligt att rösta på dom, särskilt på Söder i Stockholm och andra utsatta område. För att citera gamla retoriker var dom flesta lika fattiga och ville på alla sätt ha det bättre. Men ju större resurser, desto mer skilde sej kraven från olika särintressen.

När välfärden nått ut till de flesta, och nya generationer växt upp utan begrepp om Fattig-Sverige, blev skatten en obekväm pålaga. Men välfärd ska aldrig bygga på allmosor och välgörenhet. Gör din plikt, kräv din rätt, är också ett retoriskt slagord. Där sitter begreppet skatteplikt riktigt bra med jämlikhet, solidaritet och rättvisa.

När folkhemmet började byggas, slöts bland annat Saltsjöbadsavtalet, som borgade för arbetsfred och samarbete mellan staten och kapitalet. Det har lett till stigande reallöner, god investeringstakt och tillväxt, bra export och handelsbalans samt starka statsfinanser. Så ska det vara för att välstånd och välfärd ska tryggas. Klasskillnader finns och kommer alltid att finnas men dom ska hållas under kontroll.

En ny generation i näringslivet samt debatten om löntagarfonderna gjorde, att klimatet från 40-50-60-talen hårdnade. Men internationellt har vi ett bra klimat på arbetsmarknaden. Ett stort problem är den oorganiserade arbetskraften från utlandet som utnyttjas. Vi måste tyvärr konstatera att värderingar och okunskap om socioekonomiska effekter gör att valet mellan det egna och det kollektiva ger klyftor. S har minskat från 40 till 25%.

Erlander och Palme var partiledare och statsministrar under folkhemmets och välfärdens uppbyggnad. Sen tog marknadsekonomin över debatten. Minskat stöd för partiet och för den gemensamma välfärden gav avregleringar och marknadslösningar. Varken Carlsson eller Persson hade politisk kraft att sätta emot. Både Sahlin och Juholt var perioder som konfirmerade nedgången.

Då övertalades Löfven av hustrun att gå in som neutral kompetent förhandlare mellan partiets höger-och vänsterflygel med gott resultat.

Han har skaffat sej gott rykte internationellt och respekt från oppositionen och är uppskattad partiledare. Ingen politisk visionär, ingen debattör, ingen talare av bästa klass, men en trogen partiarbetare och en uppskattad sådan i alla läger.

Han har inte omgett sej av de bästa socialdemokratiska förmågorna. Han själv svetsare och fackligt erkänd ledare har hamnat bland akademiker och politiska påläggskalvar, där han behövt mer och bättre annat stöd. Han borde valt en partisekreterare av Sten Anderssons kaliber, som kunde gå in bland partikamrater och slå näven i bordet.

Nu har han valt att träda åt sidan för att en ny ska hinna bli känd och erkänd i god tid före valet. En hektisk tid som också är ett politiskt minfält. Magdalena Andersson har inte den omedelbara charmen men mer kompetens och erfarenhet än de flesta. Hon är vass i debatten och kan ta fram hårda nypor, har integritet och känner sina socialdemokratiska rötter. Vad mer kan man begära?

”Magdalena Andersson har inte den omedelbara charmen men mer kompetens och erfarenhet än de flesta. Hon är vass i debatten och kan ta fram hårda nypor, har integritet och känner sina socialdemokratiska rötter. Vad mer kan man begära?”
Alf Hjertström

Stefan vill nog inte ha några falangstrider nu heller och just därför satsar jag också på Magdalena. Det finns säkert många helt utanför de innersta kretsarna, som har visioner, kompetens och vilja.

Alla kan lyfta upp sej till oanade nivåer under en mandatperiod precis som Stefan. För han var oprövad politiker, när han kom till. Men jag tror inte vi ska ta risken av en sån debatt just nu.

Alf Hjertström