Insändare: Planera framåt, men se bakåt
Ronneby någorlunda nybildade kommun gjorde en översiktsplan 1970. Vidablick var nybyggt. Förutom en avdelning för långtidsvård fanns en ålderdomsdel med 120 platser, ofta i tvåbäddsrum. Idag är det oklart hur en del delar av Vidablick skall användas. Totalt fanns ca 340 platser på ålderdomshemmen i kommunen. Då fanns det 819 personer som fyllt 80 år, 321 som fyllt 85.
Vid det senaste årsskiftet hade antalet över 85 mer än tredubblats, till 1040. Antalet över 90 år var 2196. Antalet platser på himmen var färre än 300. Förunderligt nog använder vård- och omsorgsnämnden prognosen för antalet över 80 år som underlag för behovsplaneringen. Så unga är det inte många som överger det egna boendet. Mer än hälften av de boende på himmen har fyllt 88 år.
Det är svårt att jämföra statistik över långa perioder. Klassificeringarna ändras. Vårdformerna ändras. I Eringsboda hade man i mitten på 1940-talet ett ålderdomshem med 12 rum, men 25 boende. Personalstyrkan var fyra personer. Föreståndarinnan torde ha haft ständig jour.
Även då, för mindre än en mansålder sedan, bodde de äldre kvar i sin egna bostad, så länge det gick. Släkten fick hjälpa till. Helst skulle man ha en liten slant sparad, så att man kunde köpa det viktigaste. Pensionen var minimal. På himmet hamnade mest de, som ingen släkt hade. Någon kommunal hemtjänst fanns inte alls, den kom, på försök, något år senare, men kom mest som hjälp för barnfamiljerna när ytterligare någon telning kommit till världen.
Ett problem i sig var de så kallade ”sinnessjuka och sinnesslöa”. I Eringsboda fanns det på 1950-talet 50 stycken, i hela befolkningen ca 1500.
Vården av de mentalsjuka var länge en landstingsfråga. Man ville ett tag ge även de lindrigt sjuka vård på särskilt boende. 1958 invigdes Gullberna sjukhus, med 800 platser, med kringsvid 160 boende från Ronnebyområdet. Antalet anställda var 600. Relativt snabbt började totalavvecklingen. En del återgick till ”vanligt” boende. En del var ju relativt ”normala”. En av mina bekanta vidtog som första åtgärd, efter 40 år som ”vårdad”, att gå med i hemvärnet. Jag mötte honom med en laddad Ak-4.
I dag finns en del av de, som hade kunnat vårdas på Gullberna, på de kommunala boendena.
Förra året föddes färre blekingar än någon gång på 20 år, hittills i år är trenden än färre födda. Hur kommunerna skall planera för barnomsorg och skola är den olösta frågan. Lösningen hittills synes vara: Vänta med att bygga nytt.
Blekinges stora problem, upplevs det som, är att länets andel av rikets befolkning blir allt mindre. År 2000 hade landet 8 883 000 invånare, Blekinge 150 400. Blekingarnas andel var 1, 69 procent.
År 2022 fanns 10 521 000 svenskar, 158 700 blekingar. Vår andel 1, 51 procent.
Bland de nyfödda var 1, 33 procent blekingar!
Återigen: Invandringen har räddat Blekinges befolkningstal. Under det här seklet har antalet blekingar, födda i Sverige, minskat med 5000. Antalet blekingar, födda utomlands, har ökat med 13 000!
Sune Håkansson
