Insändare: Politiker och massmedia

Här ställer jag den motsatta frågan. Vad kan vi politiker förvänta oss av media?

Jag möter ofta ett missnöje hos politikerna, i alla partier. Vi debatterar i flera timmar i fullmäktige. Media berör inte det hela med ett ord. Möjligen menar media att fullmäktigemötena direktsänds, och repriser finns därtill.

Förvisso har tidningarna blivit allt tunnare. Det har gått ut över bevakningen av den lokala politiken. Jag har själv svårt att förstå avvägningen. Fortfarande publiceras horoskop. Är de viktigare? Vi får resultatlistorna från tävlingar i bridge. Är dessa viktigare? Behöver tiderna för sportsändningar i TV publiceras på två ställen i samma tidning?

Behandlas partierna likvärdigt? Politikerna torde inte mena att det är så. Vi tror att ett direkt referat från en journalist har bäst genomslag. Förvisso rangordnar vi inte nyhetsvärdet likadant. Varje parti vill ha en positiv behandling. En del partier blir sällan nämnda.

På insändarsidorna torde det vara likadant. Jag möter missnöjda politiker, som inte får publicerat.

Många insändare är en verklig färskvara. Åtminstone är det en fördel att snabbt få veta om, och när, en publicering kan förväntas. Tidningarna påtalar gärna att de vill vara ensamma om ett inlägg. Då bör man också själva uppfylla kravet att tala om huruvida publicering kommer att se.

Förvisso skall jag inte klaga. Mer än de flesta har jag beretts utrymme. Min egna förklaring är att jag försöker publicera någonting nytt, ofta sådant som jag tycker att tidningarna redan borde ha publicerat.

När jag skriver, försöker jag ta hänsyn till var publiceringen är tänkt. BlekingePosten hade en typ av läsare, exempelvis.

Dock är det så att politikerna knappast anser att tidningarna är rättvisa. Vi menar att politiker A får in allt hen önskar i tidningen B., ofta som reportage.

Kanske bör också politikerna inte tänka alltför kortsiktigt. En för stunden ”dålig” nyhet, meddelat till en tidning, kan ge ett bra bemötande längre fram.

Sune Håkansson