Insändare: Så minskas klimatpåverkan

Här säger Johnsson att en ny Churchill borde träda fram för att markera klimatkrisens allvar och behovet av livsstilsförändringar. Det vore ett bra första steg. Men enbart inspirerande ord och anmaningar räcker knappast för att få till stånd de önskvärda livsstilsförändringarna.

Ett ytterligare steg kunde vara att rikspolitikerna markerar sitt klimatengagemang genom att låta installera solfångare och annan hållbar teknik i parken framför Riksdagshuset. Det skulle markera ledamöternas vilja att visa vägen. Men det räcker knappast heller.

Begreppet ”Allmänningarnas tragik” innebär att vi människor tenderar att avstå från uppoffringar så länge vi kan, och att vi därigenom exploaterar knappa miljöresurser utöver vad de tål. Varför gör vi på detta viset? Kanske för att bland det värsta vi vet är att avstå från något, som vi misstänker att grannen inte kommer att avstå från. Det unnar vi honom inte. Med den logiken drivs vi till att nyttja naturen utöver vad den (eller vi) tål. I det här fallet riskerar vi svåra klimatomkastningar genom fortsatta utsläpp i luften.

Men det finns en väg ut ur ”Allmänningarnas tragik”. Om vi alla tvingas begränsa våra utsläpp, så kan det kännas rättvist och vara lättare acceptera. Från ekonomhåll har det sedan länge pekats på möjligheten att höja priset på aktiviteter som ger utsläpp av växthusgaser.

Det gör att aktiviteter som att flyga eller handla nötkött blir dyrare, och att vi därför av egenintresse avstår från viss del av den tidigare konsumtionen. Priset kan höjas tills det passar miljön. Det kunde vara ett tredje steg för att hantera klimatkrisen.

Petter Wulff, Klimatsvaret