Insändare: Skolan är viktig, men det krävs mer

Ola Robertsson belyser i sin ledarkrönika i måndagens Sydöstran kompetensförsörjningsproblemet i Ronneby som den stora utmaningen för kommunen.

Det är lätt att hålla med om att skolan är viktig. Ronneby har till stor del inte levt upp till de krav man ska kunna ställa på en god utbildning.

2023 vändes dock trenden och vi går glädjande nog åter upp något (från låga nivåer) i andelen studenter som får godkänt i alla ämnen.

Robertsson fortsätter: ”Vi måste förstå att skolan är inte bara en plats för kunskap och lärande. Det är vårt bästa verktyg för att skapa jämlikhet och en investering i framtidens samhälle.”

Och här blir det onekligen intressant! Jag förstår att Robertssons egen bildning inom just jämlikhet mellan könen, dvs jämställdhet, är bristande och om detta trots allt är ett erkännande av Ronnebys behov av mer jämställdhet i samhället, så välkomnas det med öppna armar av Ronnebypartiet.

Sedan Robertsson tog över styret har ju andelen årsarvoden (i kronor räknat) som går till kvinnor i politiken sjunkit från 20, till under 14 procent. Årsarvodena är de som ges till vissa poster i presidier i nämnder och bolagsstyrelser.

Socialdemokraterna har förvisso tillsatt någon mer kvinna i något nämndpresidium, men tog också bort den enda kvinna man hade i det viktiga arbetsutskottet i kommunstyrelsen, så i det är det numera bara gubbar.

Medan S-gubbarna ökar sin andel av S-makten, såväl som årsarvodena från 74 till 83 procent, så får kvinnorna dela på smulorna.

Tyvärr är inte S ensamma i att göda sina gubbstyren. I såväl Moderaterna som Vänsterpartiet så har politiker lämnat i protest mot att jämställdhetsfrågorna inte tagits på allvar av partiledningarna.

I Sverigedemokraterna så är det som väntat inte speciellt bra ställt på jämställdhetsfronten. Det har aldrig varit deras starka sida, även om de som enda parti ökar sin andel kvinnliga årsarvoden.

I Liberalerna (av alla partier), så agerar gubbstyret där i stort sett samfällt för att runda förstanamnet (Marianne Lundkvist) när de ska tillsätta en ny gruppledare.

Det är en beklämmande utveckling vi ser på många håll och frågan är vad Robertsson ämnar göra åt saken, förutom att stärka jämlikheten i skolan?

Risken är annars att Ronneby får ännu en generation som växer upp med ojämställda gubbstyren som rådande norm, likt jag antar att Robertsson själv gjort.

Vad gäller balansen mellan näringsliv och det offentliga, så har Robertsson en poäng. Han skriver ”Färre arbetstillfällen, minskade skatteintäkter och en försvagad välfärd” som svar på vad som i förlängningen händer i samhällen med kompetensbrist.

Jag instämmer, men vill också påminna om att vi idag har ett utpendlingsnetto på 1600 personer, och en arbetslöshet på drygt 450 personer fler än vad vi skulle haft om vi låg på riksgenomsnittet.

Det kan både tolkas som att det bor för många i kommunen sett till vår arbetsmarknad, men även som att vi redan har en stor brist på arbetstillfällen.

Vi är med andra ord redan i det prekära läge som Robertsson målar upp och i detta är det primärt inte i vår egen skolverksamhet som kompetenstappet sker. Det är istället när de (studiemässigt) bästa ungdomarna lämnar kommunen för vidare studier.

Där hittar de bättre kommuner att bo i, med ett fungerande uteliv, med en jämställd kommunledning, med lägre skatt, med ett företagsvänligt klimat och med en omsorg om sitt natur- och kulturarv.

Stefan Johansson, Ronnebypartiet