GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Insändare: U 137 - en annan förklaring

2012 höll jag ett föredrag på marinmuseet i Karlskrona om 80-talets ubåtsoperationer i svenska vatten.
Publicerad 1 november 2021
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sattes den sovjetiska ubåten U 137 på grund avsiktligt?
Sattes den sovjetiska ubåten U 137 på grund avsiktligt?Foto: Albert Håkansson / TT

Efter föredraget samtalade jag med Karl Andersson och jag fortsatte dessa samtal fram till hans bortgång i juli 2017. Han hade tidigare trott att fartygschefen Anatolij Gusjtjin kanske trots allt hade navigerat fel, men han berättade för mig i 2012 att han efterhand hade kommit fram till en annan slutsats, bland annat hade marinens dykare visat att det fanns en sedimentvall ca 10 meter bakom propellrarna. Ubåten hade inte sökt komma loss. Den hade sökt gå framåt med stor kraft för att komma ännu högre upp på grundet. Någon ville att den skulle sitta där.

Det fanns också en mängd fakta som tydde på att kommendör Avrukevitj, som hade navigerat in ubåten in i Gåsefjärden, visste var ubåten befann sig. Han hade i praktiken satt ubåten på grund. Karl Andersson hade kontrollerat det viktigaste navigations-instrumentet: radiopejlen. Den fungerade.

”Det fanns också en mängd fakta som tydde på att kommendör Avrukevitj, som hade navigerat in ubåten in i Gåsefjärden, visste var ubåten befann sig. Han hade i praktiken satt ubåten på grund.”
Ola Tunander, professor emeritus

Men trots att det var Avrukevitj som hade navigerat ubåten det sista dygnet, trots hans högre rang och trots att det var han som visste något, ville inte Karl Anderssons överordnade att han skulle förhöras.

Karl Andersson började misstänka att några på svensk sida visste om ubåten i förväg och att de var involverade. Överbefälhavaren Lennart Ljung skriver att detta också påstås i en brittisk underrättelserapport. Karl Andersson misstänkte att någon på svensk sida i praktiken hade ”chartrat” ubåten, för att låta den gå på grund, för att skapa en händelse, som kunde få USA:s kongress avsluta sitt embargo av Sverige som tillkommit 1980 efter att Datasaab exporterat amerikansk högteknologi vidare till Sovjet. Sverige behövde motorn till JAS Gripen och Sidewinder-missilerna.

Någon på svensk och amerikansk sida insåg att kongressen måste övertygas om det sovjetiska hotet mot Sverige för att öppna upp för export.

Det är vad Karl Andersson säger i en intervju för den tysk-franska tv-kanalen ARTE som sändes i maj 2015. Dessa ord skiljer sig radikalt från hans argument på 90-talet då han i likhet med några andra kritiker trodde att ubåten kanske gjort sig skyldig till en navigationsblunder. Jag har lagt in hela intervjun för ARTE som appendix till min bok om U 137, som just har kommit ut på Karneval förlag, ”Navigationsexperten”.

Karl Andersson berättar att när han anlände till örlogsbasen klockan åtta, stod det två amerikanska marinattachéer utanför hans kontor tillsammans med örlogsbaschefen. Det hade aldrig hänt vare sig förr eller senare att amerikaner hade besökt basen utan att Andersson som stabschef var informerad.

För amerikanerna var det viktigt att vara på plats på örlogsbasen vid gryningen för att kunna studera beredskapen på örlogsbasen. Ingen visste om att en fiskare skulle upptäcka ubåten redan vid gryningen. Det tidiga mötet kan tyda på att någon på svensk och amerikansk sida visste om att ubåten skulle gå på grund vid Karlskrona.

Det är trist att Karl Andersson inte längre är med oss, men hans intervju för ARTE kan man fortsatt ta del av.

Ola Tunander, professor emeritus