Insändare: Vad gör ni politiker i Karlskrona för att få stopp på industrifisket i Östersjön?
Den 12 juni svarar vår landshövding Ulrica Messing – vars uppdrag är att rapportera till regeringen om läget i Blekinge och vad som händer här. Hon, tillsammans med hennes kollegor i Skåne och på Gotland har rapporterat till regeringen om hur dåligt läget är för fisket och miljön i Östersjön. De rapporterade till regeringen att de är mycket bekymrade över det småskaliga fiskets utveckling och att de nationella miljömålen inte främjas med ett hållbart fiske och hållbara fiskebestånd.
Den 19 juni tar Jessica Polfjärd – europaparlamentariker (M) – upp fisket och ställer frågan: – Vill vi i framtiden kunna fiska i svenska vatten och njuta av vår vackra skärgårdsmiljö? Det givna svaret från mig är ett stort JA. För egen del älskar jag en riktig sillamacka, helst stekt sill på en skiva grovt knäckebröd.
Ska vi fortsätta fiska som vi gjort under slutet av 1900-talet och fortfarande gör, då tar fisken slut. I centrala Östersjön har 77 procent av sillen försvunnit sedan 1974. Under 2021 var det 20 industritrålare som tog upp 96 procent av all fisk som landades i Sverige. Resultatet har blivit att det inte finns tillräckligt med fisk längs kusten och i Östersjön. Trålarna från Bohuslän tar allt. I Norrland är de som gillar surströmmingen så förbannade att de kräver att regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) avgår. På Östersjöcentrum säger de: ”Sillfisket måste halveras för att beståndet ska kunna återhämta sig”. Varje år lägger EU och Sverige flera miljoner på att rädda den lilla tumlaren från att bli utrotad i Östersjön. Men vad hjälper detta om det inte finns någon mat – sill – till tumlarna.
Länsstyrelsen har i augusti gjort provfiske och de konstaterar att antalet gäddyngel har minskat med 75 procent i Blekinges skärgård. Samtidigt har storspiggen ökat mycket kraftigt de senaste åren. Det är en total obalans. Det finns alldeles för lite rovfisk, framför allt torsk, gädda och abborre som gillar att äta storspigg. Nu är också sillen på väg att försvinna, sillen som tillsammans med gäddor, abborrar och torsk älskar att äta spigg. Det finns en tävling som kallas SM i gäddfiske. Den som drar upp flest gäddor vinner. Vid en av tävlingarna drogs ett ton fisk upp, bara för nöjes skull. De kallar det sportfiske, jag och många andra kallar det rovfiske.
Den gångna sommaren när mina barn hälsade på mig åt vi lunch på Marinmuseum. De serverade rålåpor och jättegod stekt sill. Jag frågade kökschefen varifrån han köper sill. Svaret blev: ”Från Skagerak.” Min följdfråga: ”Varför köper du inte sill som är fångad i Östersjön?” Kökschefens svar blev: ”Där finns ingen sill.”
Jag läser också att priset på fiskfoder – sådant som man matar laxen med i de stora norska laxodlingarna – har ökat. Tackar tusan för det! Råvaran – sill från Östersjön – har minskat med 77 procent.
Karlskrona kommun håller på ta fram ett förslag till hur Fisktorget kan göras mer attraktivt och levande, till exempel med en servering. Kanske en fiskrestaurang. Detta måste vara en helt lysande affärsidé i en stad med skärgård och hav där det inte finns någon fisk.
Den 19 juni ställde jag frågan till europaparlamentarikern Jessica Polfjärd vad hon gör för att få stopp på industrifisket som tömmer Östersjön på sill? Men hon svarade inte. Denna gång ställer jag frågan till kommunstyrelsen i Karlskrona. Vad gör ni för att få stopp på industrifisket som tömmer Östersjön på sill?
Owe Nodmar, Karlskrona
