Insändare: Varför har Ljunggren svårt säga nej
Den är föranledd av en annan rubrik – men i BLT dagen innan: ”Det kommunala kasinot i Karlshamn” och handlar om en av revisorerna starkt kritiserad förlustsatsning, nämligen i Stilleryds industriområde.
Medan BLT raljerar över kommunens konstaterande, att exploateringsprojekt utanför storstäderna aldrig är lönsamma och att man därför lika gärna skulle kunna bygga ”femton tusen hoppborgar…”, är Ljunggrens slutsats en annan.
Han skriver ju inte så här:”Karlshamn behöver inga hoppborgar”. Ej heller att kommunen inte har behov av stora markytor, vilka år efter år ligger outnyttjade. Har kommunen tvingats avvisa företagsetableringar på grund av markbrist?
Tidigare har Ljunggren också instämt i halvmiljardsatsningen på Östra piren, där den storslagna, men verklighetsfrämmande, visionen är att hundratals arbetsplatser skall få skandalhuset att bli ett dragplåster för kommunen.
””Ljunggren tycks av någon anledning aldrig våga sätta ned fötterna och flitigare använda ordet ”nej”.””Bengt Olof Dike
Ljunggren tycks av någon anledning aldrig våga sätta ned fötterna och flitigare använda ordet ”nej”.
Ja, hur länge skall vi alla då, som är mycket oroliga över Karlshamns kommuns ideliga ekonomiska utsvävningar, tvingas vänta innan återhållsamhetens och eftertankens kranka blekhet återfinns i hans texter i Sydöstran om Karlshamn?
Ta alltid det säkra framför det osäkra, bör vara hans råd till politikerna. Då blir han ju inte medskyldig till slöseriet.
Bengt Olof Dike
Stig-Björn Ljunggren svarar direkt:
Om vi alltid ska ta det säkra före det osäkra blir inga barn gjorda. Och ibland är det först långt senare som vi vet om det var bra eller dåligt. Hur det är med den saken i Karlshamn, det må väljarna där bestämma.