GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Insändare: Vem kränker strängast?

En kväll efter valet såg jag en dokumentär om en kvinnlig skådespelare.
Valet • Publicerad torsdag 17:33
Detta är en insändare i Sydöstran. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Debatt denna kväll: Vem kränker strängast?
Debatt denna kväll: Vem kränker strängast?Foto: Fredrik Persson/TT

Jag imponerades av alla hennes kvaliteter. Hon engagerade sej senare på heltid för UNICEF, vars verksamhet lär ha fördubblats under hennes tid. Efter sin egen traumatiska uppväxt älskade hon att arbeta för barn.

Vad hon upplevde runt om i världen och såg barnens tillvaro gjorde henne så besviken på politiker. Hon menade att politikens syfte är att vara humanitär.

Det uttrycket fastnade hos mej. Alla patroner sa på sin tid att det är det humankapitalet vi måste värna om för det gör oss rika. Idag är imaginära kapitalet det som samlas på hög och räknas, pengar finns inte i substantiell form utan som en digital och fiktiv egendom för byteshandel.

Humanismen är både akademisk och känslomässig och passar inte in i ett högproduktiva och högeffektiva konglomerat, som söker högsta avkastning på varje satsad krona.

”Humanismen är både akademisk och känslomässig och passar inte in i ett högproduktiva och högeffektiva konglomerat, som söker högsta avkastning på varje satsad krona.”
Alf Hjertström

Hennes analys av dagens politiker förstärktes av Alf Svenssons tillrättavisning av KD och dess ledare. Humanitärt mottagande av flyktingar, bistånd till världens fattiga och sjuka, hjälp till nödlidande och fattiga här hemma, familjens gemenskap, kärlek till nästan, allt detta har bytts till fokus på försvarsindustrin och vapenskrammel, till hårda tag och långa straff.

Vad man än står på den religiösa spelplanen får man erkänna att vår humanism och vårt tal om mänskliga rättigheter bygger på Naturrätten, som enligt Bertrand Russel är grunden.

Årets valdebatt handlade om att positionera sej i tävlan att föreslå de strängaste repressalierna och straffen, de mest kränkande behandling av civilbefolkningen och de flesta inskränkningar i den enskildes integritet. Men vilken politiker vill inte att den som begår ett brott ska lagföras och dömas. Men sen då ?

En humanitär politik får inte stanna där. En humanitär politik ska förhindra brott. Och en socialdemokratisk politik har alltid varit humanitär, satt den enskilda människan i fokus för att ge trygghet, bra uppväxt, möjlighet till utbildning, en god bostad , en barnvänlig familjepolitik, vård och omsorg när det behövs och en rätt till samhällets stöd men också en skyldighet att göra rätt för sej.

Var fann jag den didaktiken i dagens valdebatt? Den saknade jag hos alla partier. Vart är det svenska folkhemmet på väg?

Alf Hjertström